Och häcken växte kämpahög…

Slutavverkning på Trädgårdsgatan. Nu har vi ny utsikt- och framför allt insikt!

Man skulle kunna tro att Törnrosa bott hos mig. Vår amerikanska hagtornshäck har vuxit sig rätt stabil de senaste åren. Ingen prins har dock kommit till skada. Det är bara brorsan som fick en tagg i benet en gång i vår barndom, när han slog vad om att han skulle kunna hoppa över häcken.
Efter mycket vånda bestämde vi oss i samförstånd med grannen om att ta ner häcken ordentligt och låta den börja om på nytt. I måndags var det dags. Morsans sambo kom ner med alla sågar och satte igång. Vi kan kalla det slutavverkning.

Kvar är bara en del stubbar, en himla massa fjolårslöv och kvistar och en jädra massa taggar. Och chockade barn som tycker att alla som går förbi på gatan ser rakt in i deras rum.

Hade jag fått tillstånd av brandchefen hade jag utan tvekan upplåtit min gräsmatta för eldning av en miljon kubikmeter ris och ordnat en alldeles egen majbrasa. Nu får man inte det i tättbebyggt område. Inte ens om man som jag bor granne med två brandmän.
Så vi går ner till majbrasan på kajen som vanligt och tittar på när andra eldar.