Rösta rätt eller rätt röst?
Jag tycker att man ska rösta om man nu fått förmånen att ha rösträtt. Det gäller även kyrkovalet. Det där försöker man ju i mesta möjliga mån föra över på sina barn. Alltså åkte äldsta dottern tillbaka till Stockholm på valdagen, för att hon skulle hinna rösta i kyrkovalet i Huddinge. I första hand för att inte Sverigedemokraterna skulle få behålla sitt mandat i kyrkofullmäktige där.
Men det är lite lurigt det där med kyrkoval.
Isa: Men får Petter rösta i kyrkovalet?
Jag: Det är ju klart han får.
Isa: Men han är ju inte konfirmerad?
(Här gapskrattar hennes storasyskon)
Jag: Nej men han är ju medlem i Svenska kyrkan ändå.
Isa: Men hur blir man medlem då?
Jag: Man föds in i det, sen får man gå ur om man inte vill vara med.
Isa: Fast om föräldrarna är muslimer då? Då kan väl inte barnet födas in i Svenska kyrkan, det låter ju helt sjukt?
Jag blev faktiskt tvungen att kolla det där. Jag hade helt glömt att man inte längre blir medlem per automatik när man föds. Det ändrades ju vid millennieskiftet. Nu blir man som regel medlem genom dopet.
Först tyckte jag det där med konfirmationen och rösträtt lät som en kul grej bara, men egentligen så tänker Isa kanske rätt. För att kunna konfirmeras så måste man vara döpt. Och egentligen så borde kanske konfirmationen vara det slutgiltiga beviset på att man är röstberättigad medlem i Svenska kyrkan? Först när man har gått igenom alla existentiella frågor under läsningen är man mogen att rösta?
Ja, det där var morgonens filosofiska resonemang.
Senaste kommentarerna