En ny dag av sorg

Men den där kalla handen knep tag om hjärtat direkt. Det är märkligt hur en obehagskänsla kan sprida sig genom alldagliga ord. Så jag ringde. Direkt.

 

Killen som dog i trafikolyckan i Umeå sent igår kväll är son till en av mina bekanta.

Så ofattbart tragiskt.

Jag känner inte pojken, men mina barn och deras kompisar gör det.

Jag känner däremot hans pappa och mamma, hans farbröder och fastrar, hans far- och morföräldrar. Och det är dem jag tänker på nu, där jag går omkring med den där klumpen i magen.

Hur klarar de sig igenom den här dagen? Och nästa. Och nästa.

Hur överlever man att man just har förlorat en av sina två söner?

Eller sin bror, sin brorson.

Eller ett av sina barnbarn.

 

Det finns inga alternativ. Man måste klamra sig fast vid livet, ta en sekund i taget.

Men var ska man hämta kraften? Vad är meningen med ännu en av dessa ofattbara, sorgliga förluster? Varför fick inte det här livet, som låg lång orört framför honom, fortsätta i många decennier till?

 

Som alltid är vi många på en liten ort som har anknytning till familjen. Vi är många som tänker på er denna allhelgonahelg. Många ljus kommer att tändas. För det liv som har släckts och de liv som kämpar för att överleva i den grymma verkligheten.