Miljonärskan

Av , , 2 kommentarer 21


Här sitter min fem-miljoners-investering. De är värda varenda krona.

Idag blev jag miljonär. Flera gånger om. Fem. Jag har enligt Länsförsäkringars senaste undersökning investerat mer än fem miljoner kronor i mina barn. Då måste de väl vara värda det också? Vilken jädra tur att man inte betalat barnskatt.
 
Fattar ni, en miljon kronor per barn tills de är 18 år. Då är man ju ändå skyldig att hålla dem vid liv några år till, åtminstone tills de slutat gymnasiet. Och sen funderar makthavarna på varför folk inte vill skaffa fler barn. Vem har råd? undrar jag.
 
Dessvärre är jag inte säker på att det stoppar vid fem miljoner heller. För oss som har aktiva barn rinner det nog iväg ganska många tusenlappar till olika ideella föreningar. Föreningar som vi jobbar ihop pengar i och där många av föräldrarna är ledare som jobbar gratis.
 
Tonåringarna är dyrare än förr visar undersökningen. Jotack, det har jag märkt. Fem miljoner kronor, det är mycket pengar. Fatta vad man skulle kunna göra med dem nu. Man skulle ha haft pensionen tryggad och kunnat lägga sig på latsidan nu.
 
Men vet ni, jag känner mig rikare än så. Vissa saker kan inte mätas i pengar helt enkelt. När jag ser familjens julkort från 1997 inser jag att jag har en verklig skatt i mina barn. Mycket mer än de där ynka fem miljoner kronorna.

Strutar på flera håll

Av , , Bli först att kommentera 17

20 minuter  innan Luciatåget skulle börja ringde Isa hem.
"Kan du komma minst fem minuter tidigare med en stjärngossestrut och en stjärna, det är en kille här som inte har någon" undrade hon.
Sedär, då fick vi använda den där struten TVÅ gånger. Jag hade ju kastat alla buckliga strutar för ett par år sedan i tron om att INGEN i huset någonsin skulle vara stjärngosse. Bara för att, helt i ordning med lagen om alltings j-vlighet, inse att just det året skulle Anton för första gången vara stjärngosse.
Sen dess har den struten legat i träda ocn väntat på pensionering. Nu fick den ett nytt framträdande, på ett nytt huvud igår.

Idol fick ge vika för Leksand-Västerås igår. Jag förpassade skoningslöst resten av familjen till lilla TV:n uppe och satt i ensamt majestät nere vid 40-tummaren. Min man halvsov iofs bredvid och vaknade till i pauserna och ville byta kanal för att se…Idol!  Jag anar ett förfall här…
Bra match och spännande in i det sista. Och bäst var förstås slutresultatet. Tre friska poäng till Leksand och ( om jag ska använda gubbhumor) tre strutar för Leksand.
 
Jag tyckte att vi vaknade tidigt nu på lördagmorgon. Men så fastnade jag framför morgon-TV och Tiger Woods golf-timeout och rakt på det en intervju med fotbollsdomaren som dömde bort Irland genom att godkänna Frankrikes fuskmål. Och plötsligt var det ”mitti dagen” som mormor skulle ha sagt.
Jag kan gärna blogga just nu, eftersom vi har stängt av vattnet för att montera in ett nytt tvättställ. Man är faktiskt sjukt beroende av vatten till nästan allt man ska göra.
 
Eftermiddagen ska tillbringas på LN91:s division 2-match i Norrskenshallen och sen ska väl Skellefteå-Frölunda inta TV:n här hemma. Sen ska jag passa på att utnyttja storsonens långa armar till att bra in en säng från garaget och själv göra en attack på min lilla trädgårdsjultomte vars lykta brände säkring på säkring igår när jag satte igång den.

Hemmahantverkarna är verkligen i farten idag.

Tjuv-Lucia

Av , , Bli först att kommentera 27

"Men du har väl inga barn som går i Luciatåg NU??" utbrast min bekant när jag gnällde lite över att jag inte hittade skjortor i rätt längd.
Jodå, det har jag visst. Två stycken. På Högstadiet. Däremot har jag ju bara ett Luciafirande att övervara och det känns alldeles lagom. Här tjuvstartar vi med Lucia idag.

Det är de här dagarna jag märker av att familjen blir mindre. Det gick väldigt fort med strykning och nerfållning av luciaskjorta i jämförelse med andra år. Tomtekläderna var up-to-date. Grejerna är packade och barnen tar hand om det där själva nu på morgonen.
Så strax bär det av till kyrkan i Nordmaling och högstadiets Luciafirande. Det ska bli så fint och avkopplande. Bara sitta där och njuta av julstämningen och sen äta en lussekatt och dricka choklad med man och väninnor. Fantastiskt helt enkelt.

Sipprandet

Av , , Bli först att kommentera 18

Alvedonbryta till frukost och en ny dag av tystnad. Ja åtminstone till att börja med.
Man pratar så konstigt med de där tussarna i munnen. 
Natten var ganska lugn, men knäckebröd till frukost var kanske inte mitt smartaste drag. Ja vad det nu var så började det sippra från tandhålet igen.
Så jag vilar munnen på alla sätt några timmar framöver.
Fil kan förresten se ruskigt oaptitligt ut med blodstrimmor i.

Med ett PLOFF

Av , , Bli först att kommentera 20

Det blev ingen rotfyllning. Men jag slapp hoppa från något tak med en tråd runt tanden.
Efter en stunds dividerande med tandläkaren om huruvida det var bättre att rotfylla än att helt sonika dra ut skiten så blev det ändrade planer.

En rotfyllning för några tusen spänn mot en ”uttagning av tand” för knappt 400 kronor. Jag har fallit offer för fattigdoms-tänket. Jag kände mig verkligen som pigan Lina i Emil i Lönneberga där jag satt. Tandvård är onekligen något för välbeställda.
Jag dividerade med mig själv om det var värt 1500 spänn extra att ha kvar den innersta tanden som tuggyta. En tand som just orsakat mig akut tandvärk, vilket hon inte kunde se orsaken till och som eventuellt skulle kunna bero på att tanden helt enkelt var spräckt.
Det innebar att jag skulle kunna bli tvungen att dra bort den i alla fall efter några rotfyllningsförsök. Här såg jag både en och två restresor flyga sin kos.
 
”Så hur vill du göra” undrade tandläkaren där jag satt bakåtlutad i stolen.
”Jag hatar att bestämma, det är ju DU som är tandläkare” svarade jag.
”Men det är du som bestämmer” sa hon.
”Dra ut skiten” svarade jag.
 
Sen bedövade tandsköterskan så mycket att det snarare hade krävts 80 rom och cola i jämförelse. Hela gommen kändes som en stor kudde.
Och sen rök tanden. Med ett PLOFF. Allt tog bara några minuter.
Med munnen full av sånna där kompresskuddar och en packe att byta med under kvällen och natten, så återvände jag hem. Med order att börja äta värktabletter på en gång för att lindra smärtan när bedövningen släppte.
 
Barnen har lidit med mamma som spottat blodiga tussar. Samtliga har njutit av att jag varit tyst hela kvällen. Jag har knaprat smärtstillande och lullat på till Leksands övertidsförlust mot Västerås. Och min man fick en förtida julklapp. Ja, om man nu kan räkna en utebliven kalkylerad ekonomisk katastrof som en vinst?
Jag räknade nämligen ut hur mycket jag hade sparat och skrev God Jul Älskling på kvittot.

Om-och-om-och-om-och-om-och-om-och-om-igen

Av , , 1 kommentar 14

Det är dags igen. Jag har använt förmiddagen till att hålla tandläkarångesten stången.
Det lyckades väl inte sådär väldigt bra.

Nu räknar jag ner till det är dags för rotfyllning om en stund.
Jag ska ligga där i stolen och tänka på att njuta varje sekund, eftersom jag dessutom vet vad varje sekund kostar.

Jag hade hellre tagit en restresa till Kanarieöarna för pengarna.
Därför ska jag låtsas att den där starka lampan i ansiktet är solen som lyser.
Att bedövningen i munnen är frukten av 25 rom och cola.
Att den där blåsgrejen i själva verket är någon sorts monusunvind.

Jag inser att det kommer att behövas en jädra massa fantasi för att detta ska gå att genomföra. Men jag tänker i alla fall försöka.

 

 

Påverka eller pynta

Av , , 1 kommentar 16

Jag ska lägga mig till med ett nytt ordspråk.
 ”Det man inte kan påverka får man julpynta”
Det blir åtminstone lite roligare för stunden.

Vi har som bekant bytt badrumsfönster och satt in ett mindre. Vi har förgäves väntat på muraren sen i september. Nu är jag redigt less på att se masoniteskivan i tegelfasaden.
Så min briljanta idé var att göra något juligt av den. Vi har haft en stor kartongtomte på vinden, en Cloettatomte som morsan använde i julskyltningen på kiosken där hon jobbade för ungefär hundra år sedan. Den har varit på upphällningen i flera år, men jag har inte förmått mig att kasta den. Förrän i fjol vill säga. Och ni vet ju hur det är. Allt som man kastar efter många år kommer man per automatik att behöva sekunden efter.
 
När jag letade julpynt för att dölja den där masoniten kom jag ihåg att kartongtomten var kastad. So classic, som mina barn skulle ha sagt.
Istället hittade jag en filmaffisch med lite rött i kanten, vilket jag trodde var en tomteluva. När jag fortsatte att rulla upp den såg jag en pepparkaksgubbe. Perfekt julaffisch tänkte jag.
När jag hade rullat upp hela visade sig däremot att det var den lille elake och patetiske Lord Farquaad från Shrek-filmen. Tillsammans med den där pepparkaksgubben med ett ben.
Lite juligt lät det väl ändå?
 
Så nu pryder Lorden och gubben vår entré. Med en blinkande, flerfärgad, kitschig ljusslinga runt omkring. Den skulle bli totalt utdömd av alla inredare.
Jag var lite oroad för att barnen skulle bli rädda, han är ju lite otäck Lord Farquaad.
De älskade den. De skämdes inte ens för mammas tilltag den här gången.
Kanske är symboliken att man blir snäll om man äter ett ben av en pepparkakasgubbe såhär till jul?
 
Lite julig är han väl ändå Lord Farquaad, där han hänger på min fasad?

Tomtemor bor i Hörnsjö

Av , , 2 kommentarer 13

I fredags när jag och min man var på ICA och handlade satt självaste Tomten vid utgången, med ett stort godisfat.

”Varsågod och ta en godis” sa han på sådär bullrigt tomtevis.
Min man tog genast en och tackade så mycket. Han ansåg tydligen att han varit väldigt snäll, för han funderade inte ens.
”Och Monica ska också ha en” fortsatte Tomten och sträckte fram fatet till mig.
Jag blev förstås lite förvånad först, men sen kom jag på att Tomten naturligtvis känner alla.
”Jag vet inte, jag är inte säker på att jag varit tillräckligt snäll” sa jag sanningsenligt.
”Hoho, det är väl JAG och inte du som bestämmer det? Varsågod och ta en karamell” sa Tomten.
 
Men inte nog med det. När jag kom hem efter sonens hockeymatch i Övik igår så låg där ett fint julpaket i kylskåpet.
Ett silvrigt paket med röda snören, från en Tomtemor i Hörnsjö.
Åh, så glad jag blev. Nu börjar jag nästan tro att jag kanske varit snäll!
Men en sak är jag ännu mer säker på. Det finns snälla människor omkring mig i alla fall.
Sånna som Tomten på ICA och Tomtemor i Hörnsjö som gör att jag får en liten tår i ögonvrån för att de skänker mig julfrid på sitt eget sätt.
Tomtemor kan bo i Hörnsjö också insåg jag igår.

Sanningens ögonblick

Av , , 10 kommentarer 16

Jag har fått upprättelse. En många år gammal strid är över. Åratal av smädande är glömt. Det gäller bara att bida sin tid. Förr eller senare kommer sanningen alltid i kapp.
Ända sedan barnen var små har jag med en dåres envishet hävdat att ”när jag var liten” så fick man börja öppna vissa adventskalendrar på första advent. Min man har skskat på huvudet och sagt att en adventskalender alltid har 24 luckor och att man börjar öppna den 1 december. Punkt slut.

Jag har aldrig gett med mig. Jag har ett bildminne från när vi var på ICA och hämtade gratiskalendrar på julskyltningen den första advent. Och jag kommer så starkt ihåg de där luckorna som var märkta med 29/11 eller 30/11.
På senare år har min man fått hela min familj med sig. Alla barnen. Särskilt de tre äldsta som tagit pappas parti och kallat mig mytoman! Enligt dem öppnas alla adventskalendrar 1 december.

Varje år har jag tänkt ringa till min minnesgode lillebror Lars för att få hans stöd. Han måste komma ihåg samma sak som jag! Men jag har misstänkt att min man skulle börja kalla dessa kalendrar för ”nordmalingsfenomen”.
 
Men, som sagt, skam den som ger sig. För när jag skulle gå ut ur kyrkan i Huddinge låg där på bänken en trave av Svenska kyrkans kalendrar. Mina ögon föll direkt på de magiska luckorna märkta med 29/11 och 30/11!
Jag tog en hel hög med bevismaterial och därtill hörande inbetalningskort till bistånd.
Sen skred jag till verket och började min triumferande utdelning med en till dottern i Huddinge. Min man ryckte lite på axlarna och sa ”jaha, ser man på” följt av ” det var väl ingen jättegrej direkt” och ”du är rolig du” !
HA! Lätt för honom att säga som trakasserat mig och mitt adventskalenderminne i årtionden.
 
Hela veckan har gått i segerns tecken! Jag har diskret lagt fram en kalender här och en kalender där. Jag såg fram emot den ultimata finalen när storsonen skulle komma hem i helgen, men han stannar i stan och pluggar. Jag kommer nu att skicka honom en kalender. Som en ren upplysning. Ingen, jag säger INGEN, i min familj ska undgå att sanningen äntligen har segrat!
 
Hur min dotter ser på saken kan ni läsa i hennes blogg HÄR
 
Nu är det bevisat. Tack Svenska kyrkan. I år blir det verkligen julefrid.