Den lille vaktmästaren
Idag börjar sjundeklasarna sin närprao. Det nya för i år är att ingen får välja praktikställe själv, utan istället placeras någonstans inom skola/kommun.
Antons hockey avslutades som bekant i helgen och lagom till jag pustade ut och drömde om en fridag från skjutsning till Norrskenshallen kom samme son hem och meddelade att han fått praoplats i – Norrskenshallen.
Han var nöjd med placeringen för det har minsann florerat hemska skräckscenarion om alla möjliga uppgifter man kan tänkas få göra på andra ställen.
Själv drar jag mig till minnes min närprao i sjuan. Alla skulle jobba en dag i matbespisningen.
Jag och Björn, som ironiskt nog har en dotter i Antons klass, skulle servera mat och diska den där tisdagen. När vi kom dit visade det sig att man just denna dag hade fått hem bespisningens nya ljusblå små mössor som all personal skulle bära.
Tro mig, jag minns paniken när niondeklassarna kom för att äta och höll på att dö av skratt.
Min dag i den ljusblå mössan förföljde mig hela högstadietiden, även om alla efterföljande tvingades ha de där mössorna också. Vi var först. Sånt sätter spår!
Jag har med andra ord full förståelse för alla sjuor som med ganska mycket pirr i magen idag intar äldreboenden, sporthallar, förskolor och andra kommunala inrättningar för att göra nytta och lära sig ett och annat om städning jobb och vardag.
Senaste kommentarerna