April april igen
Storsonen har fått operationstid i Göteborg igen. 1 April ska han operera den andra höften på IFK-klinken. Jag undrar hur många roliga skämt man vågar köra på uppvaket?
Och hur frestad blir farbror doktorn att skoja med patienterna en sån dag?
Kanske Leif Swärd kommer in och säger att de tyvärr fick plocka bort hela höftleden den här gången – för att i nästa sekund peta på mig och säga april, april.
Medge att det öppnar för fantastiska helt legala skämtsamheter av mycket morbid karaktär om man är lagd åt det hållet. Morfinrusiga patienter som går på det mesta.
Eller kanske ringer Julia hemifrån och säger att HON brutit benet i år?
Vad min lillebror kan tänkas skämta om vill jag inte ens tänka på.
Vi får nog ingå någon sorts pakt om att inte skämta med varandra i familjen i år.
Det roligaste barnen gjort någon gång hände under min mans arbetstid på Posten. De sprang upp och väckte min man en tidig lördagmorgon på hans lediga dag och sa att det stod någon farbror från posten nere i hallen som ville prata med honom. Min man kastade sig yrvaket ur sängen, hivade på sig kläderna på fem sekunder och harklade sig hela vägen ner från övervåningen för att inte låta nyvaken. Jag menar, vad är det för sorts föräldrar som sover halva dagen?
Om han blev sur? Svar Ja. Men barnen gör fortfarande parodier på den där harklande löpningen nerför trappan det året.
Senaste kommentarerna