Vi närmar oss slutet. Ja inte Leksand och…

Vi närmar oss slutet. Ja inte Leksand och jag förstås, för bortamatchen mot Södertälje var en så kallad kalkylerad förlust. Dock efter en mycket bra match som höll elitserieklass. Nej jag pratar om födelsedagsmånaden. I morgon är det åter dubbelkalas för dottern som fyller 16 och lillebror somfyller mycket mer. Efter en heldag i skidbacken har jag bakat tårta och matbröd, slagit in paket och skrivit lista för en hektisk morgondag. Och som alltid kvällen innan barnens födelsedagar så funderar jag på vad jag gjorde den här kvällen innan förlossningen. Så här dags hade jag,min man och min syster(som skulle vara med i undervisningssyfte i egenskap av ambulanspersonal) anlänt till förlossningen och tjatat till oss ett rum för tre. Mitt vatten hade nämligen gått, och jag hade över tillåtna mängden, och eftersom Isa inte var fixerad så blev jag i vanlig ordning kommenderad sängläge för att vänta påatt värkarna skulle sätta igång. Så där låg vi alla tre den natten. Jag klarvaken ömsom lyssnandes till en kvinna i rummet bredvid som skrek hela natten, ömsom lyssnandes på min mans snarkningar och min systers sovljud. Med vetskapen att snart skulle det där extremt jobbiga arbetet sätta igång och jagskulle ha ungefär lika ont som hon hon skrek… Det finns bättre sätt att ladda upp om man säger så. Och hemma laddades det för brorsans 30-årsfest och syrrans man gjorde frukostmackor åt mina barn av mina frysta semmelbullar. Som vanligt lätt kaosartat i den här familjen!