Vi närmar oss slutet. Ja inte Leksand och…

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi närmar oss slutet. Ja inte Leksand och jag förstås, för bortamatchen mot Södertälje var en så kallad kalkylerad förlust. Dock efter en mycket bra match som höll elitserieklass. Nej jag pratar om födelsedagsmånaden. I morgon är det åter dubbelkalas för dottern som fyller 16 och lillebror somfyller mycket mer. Efter en heldag i skidbacken har jag bakat tårta och matbröd, slagit in paket och skrivit lista för en hektisk morgondag. Och som alltid kvällen innan barnens födelsedagar så funderar jag på vad jag gjorde den här kvällen innan förlossningen. Så här dags hade jag,min man och min syster(som skulle vara med i undervisningssyfte i egenskap av ambulanspersonal) anlänt till förlossningen och tjatat till oss ett rum för tre. Mitt vatten hade nämligen gått, och jag hade över tillåtna mängden, och eftersom Isa inte var fixerad så blev jag i vanlig ordning kommenderad sängläge för att vänta påatt värkarna skulle sätta igång. Så där låg vi alla tre den natten. Jag klarvaken ömsom lyssnandes till en kvinna i rummet bredvid som skrek hela natten, ömsom lyssnandes på min mans snarkningar och min systers sovljud. Med vetskapen att snart skulle det där extremt jobbiga arbetet sätta igång och jagskulle ha ungefär lika ont som hon hon skrek… Det finns bättre sätt att ladda upp om man säger så. Och hemma laddades det för brorsans 30-årsfest och syrrans man gjorde frukostmackor åt mina barn av mina frysta semmelbullar. Som vanligt lätt kaosartat i den här familjen!

Bli först att kommentera

April april igen

Av , , Bli först att kommentera 29

Storsonen har fått operationstid i Göteborg igen. 1 April ska han operera den andra höften på IFK-klinken. Jag undrar hur många roliga skämt man vågar köra på uppvaket?

Och hur frestad blir farbror doktorn att skoja med patienterna en sån dag?
Kanske Leif Swärd kommer in och säger att de tyvärr fick plocka bort hela höftleden den här gången – för att i nästa sekund peta på mig och säga april, april.

Medge att det öppnar för fantastiska helt legala skämtsamheter av mycket morbid karaktär om man är lagd åt det hållet. Morfinrusiga patienter som går på det mesta.
 
Eller kanske ringer Julia hemifrån och säger att HON brutit benet i år?
Vad min lillebror kan tänkas skämta om vill jag inte ens tänka på.
Vi får nog ingå någon sorts pakt om att inte skämta med varandra i familjen i år.
 
Det roligaste barnen gjort någon gång hände under min mans arbetstid på Posten. De sprang upp och väckte min man en tidig lördagmorgon på hans lediga dag och sa att det stod någon farbror från posten nere i hallen som ville prata med honom. Min man kastade sig yrvaket ur sängen, hivade på sig kläderna på fem sekunder och harklade sig hela vägen ner från övervåningen för att inte låta nyvaken. Jag menar, vad är det för sorts föräldrar som sover halva dagen?
Om han blev sur? Svar Ja. Men barnen gör fortfarande parodier på den där harklande löpningen nerför trappan det året.
Bli först att kommentera

Livet låg som en blöt tung filt över mig…

Av , , Bli först att kommentera 13

Livet låg som en blöt tung filt över mig när jag vaknade de här morgnarna i fjol. Idag kliver jag upp med ett leende och en fantastisk känsla.Tänk vilken skillnad en vinst i en kvalserie kan göra!

Bli först att kommentera

Jobb-iga fördelar

Av , , 1 kommentar 16

Den lille vaktmästaren gav sig iväg med ett leende i morse. Ivrigt letandes ett par perfekta handskar för dagens uppdrag. Spola isen. Med slang.
Det var endast en gnutta smolk i lyckobägaren att åldersgränsen för att få köra ismaskin var 18 år.

 
Städmaskinen fick också bara köras runt på golven av den ordinarie vaktmästaren igår.
Däremot var det ingen åldersgräns på varken sop eller avfettning för handbollsklister.
Enligt sonens egen utsago hade han och praokompisen Fannie jobbat som attan med att städa innebandyförråd, spraya bort klister och sopa läktaren.
Dagens höjdpunkt var lunchrasten, där han efter att ha ätit medhavd matlåda fick åka skridskor.
 
Dagens reflexion över arbetslivet var glasklar.
Sonen: Fattar du hur ofta de fikar på jobbet?
Jag: Oj då, är det så ofta?
Sonen: Ja först när vi kom dit var det lite jobb och sen var det fika. Sen gick det kanske en och en halv timme så var det lunch.
Jag: Ja men så är det på alla jobb. Man har förmiddagsrast och sen lunch. Du började ju lite senare än dem på morgonen också.
Sonen: Jamen sen då! Efter lunch var det typ bara några timmar sen var det fika igen!
Jag: Ja, det brukar vara så på jobb. Man har eftermiddagsrast.
Sonen: Det verkar vara mycket softare att jobba än att gå i skolan! Och mycket mer fika!
1 kommentar

Vi är en labil familj just nu. Jag har viss…

Av , , 4 kommentarer 20

Vi är en labil familj just nu. Jag har viss förståelse för att mina döttrar skulle vilja flytta från huset den här tiden på året. Varannan dagslutspelsmatch,varannan dag kvalseriematch. Ikväll har far och son skrikit framför Tv:n och glasskivan på soffbordet har levt farligt mer än en gång. Imorgon är det jag som sitter där och lider eller njuter, beroende på resultat. Döttrarna tar långpromenader eller ockuperar mitt sovrum för att få höra och se något annat än hockey. Det är verkligen vår hos Lundqvists!

4 kommentarer

Den lille vaktmästaren

Av , , Bli först att kommentera 18

Idag börjar sjundeklasarna sin närprao. Det nya för i år är att ingen får välja praktikställe själv, utan istället placeras någonstans inom skola/kommun.

Antons hockey avslutades som bekant i helgen och lagom till jag pustade ut och drömde om en fridag från skjutsning till Norrskenshallen kom samme son hem och meddelade att han fått praoplats i – Norrskenshallen.
Han var nöjd med placeringen för det har minsann florerat hemska skräckscenarion om alla möjliga uppgifter man kan tänkas få göra på andra ställen.
 
Själv drar jag mig till minnes min närprao i sjuan. Alla skulle jobba en dag i matbespisningen.
Jag och Björn, som ironiskt nog har en dotter i Antons klass, skulle servera mat och diska den där tisdagen. När vi kom dit visade det sig att man just denna dag hade fått hem bespisningens nya ljusblå små mössor som all personal skulle bära.
Tro mig, jag minns paniken när niondeklassarna kom för att äta och höll på att dö av skratt.
 
Min dag i den ljusblå mössan förföljde mig hela högstadietiden, även om alla efterföljande tvingades ha de där mössorna också. Vi var först. Sånt sätter spår!
Jag har med andra ord full förståelse för alla sjuor som med ganska mycket pirr i magen idag intar äldreboenden, sporthallar, förskolor och andra kommunala inrättningar för att göra nytta och lära sig ett och annat om städning jobb och vardag.
 
Bli först att kommentera

Usch

Av , , Bli först att kommentera 18

All oro var befogad. Värsta tänkbara inledning på kvalserien. Och inga marginaler på min sida.

Två Almtuna-mål fick videogranskas. Det första är minst sagt tveksamt, men godkänt.
Svårt för Jocke att göra något när han blir intryckt av tre spelare.
Man kan i alla fall glädjas åt bra Leksandsspel, men Almtuna går på vatten just nu.
Miracle on ice. Eller Vilda Väsby. Det finns gott om historiska exempel på lag som vinner när de egentligen inte ska kunna.
Kan Almtuna gå på vatten mot Rögle och Södertälje också vore det bra.
 
Dagens positiva: Den värsta bortahallen är avklarad, vi slipper fler matcher i Gränbyhallen.  Hallen jag cyklade förbi varenda dag när jag bodde i Uppsala. Den gav mig inga bra vibbar då heller.
Detssuton kan det enda lag vi förlorat alla borta mot den här säsongen bockas av som avklarade. Lägga till handlingarna. Skönt.
 
11 mål mellan AIK och Växjö i kvalserien. Var det pojklagsmatch?
 
Jag tänker nu glömma hockey fram till tisdag. Jag ska istället skaffa mig tårtångest och sockerchock nu! Mot kalaset!
Bli först att kommentera

Knappt en timme kvar till matchstart. Leksand…

Av , , Bli först att kommentera 25

Från mobilen

Knappt en timme kvar till matchstart. Leksand mot Almtuna. En enormt jobbig match. Hela jag är i olag. Nu värmer jag upp såhär. Vad kan lugna nerver bättre än lite tända ljus och avslappning i form av handarbete till svåger och systers kalas senare ikväll?

Bli först att kommentera

En bal på slottet

Av , , Bli först att kommentera 22

Skellefteå är inne i den fjärde perioden i slutspelsmatchen mot Färjestad. Jag väntar på det öronbedövande vrålet från de fem som sitter i soffan här bredvid och biter på naglar, fingrar och händer.

Men vrålet uteblir. Färjestad avgör just. Jag vet hur sånt känns.
Det är tryckande tyst i vardagsrummet.
 
Anton spelade sin sista match idag borta mot Svedjeholmen. I kallhallen Orinken stod vi och frös under perioderna och fick gå ut i solen och värma oss i periodpaus.
Sonens säsong är slut.
Min börjar nu.
 
I morgon inleder Leksand kvalserien.
Utan Peter Nordström. Den spelare som värvades för just kvalserien.
Jag vet hur sådant känns också.
Nu gäller det att ta årets första bortaseger mot Almtuna. Det låter lätt. Det blir det inte.
Jag är livrädd för den matchen.
Livrädd, förväntansfull och nervös. Allt på samma gång.
Det går inte att förklara för den som inte själv varit där.
Som en bal på slottet. Den kan vara trist och tråkig och….alldeles underbar.
Bli först att kommentera

Dagens dublett

Av , , Bli först att kommentera 17

är
Våranna på gården hos mormor för en sådär 35 år sedan,  när dagens födelsedagsbarn Annica och Anders fortfarande var mina SMÅ syskon.

Partajen fortsätter i en aldrig sinande ström. Man har knappt tid att sitta vid datorn för allt tårtätande. Fem födelsedagar är firade i olika former sedan 5 mars. Idag fyller mina tvillingsmåsyskon 39 år. Det föranledde en åldersdiskussion vid frukostbordet i morse.

Isa: Vilket år är Annica född?
Jag: Hon är född 71.
Isa: Ojdå, snart 40 och storkalas för henne då.
Anton: Va? Fyller Annica 39 år idag? Det ser hon inte ut som.
Jag: Vad ser hon ut som då?
Anton: 35 typ.
 
Så grattis lillasyster, inte minst till att du ser fyra år yngre ut än du är. Annat var det när du jobbade den där sommaren på posten och de frågade vem av oss som var äldre!
 
Lillebror Anders har däremot alltid varit just lillebror. 12 minuter yngre än sin syster. Man kan säga att han föll på målsnöret. Å andra sidan har han ju haft privilegiet att alltid vara yngst och därmed också haft den självklara rätten att reta sina storasyskon. Jag kan väl säga att han har utnyttjat den väl!
Jag tippar att han sover nu, efter en jobbnatt på NUS, så grattandet tar vi ikväll. Då kanske något obarmhärtigt syskonbarn berättar hur gammal han ser ut att vara?
 
Bli först att kommentera