Studentprinsessan
Om någon skulle ha missat vad vi gjort sista dagarna….Lillebror på stege med videokameran och lillasyster som "tronarvinge" i bakgrunden.
I´m on my feet again. Händelserika dagar med massor att berätta om. Dagen efter studenten vaknade jag torr i halsen, med hjärtklappning och svettningar. Det kändes ungefär som att jag varit på årets fylleslag. Helt oförtjänt eftersom jag var lugn och fin och hämtade studenter efter festen på natten. Bakis av för lite sömn, för högt tempo och för mycket adrenalin skulle jag tro.
Så här såg hon ut strax före sex när hon traskade till bussen i
examensklänning, väska och bolero som jag sytt färdigt i "god tid"
redan vid 22 kvällen innan….
Studentnatten fick som de flesta av er säkert vet, ett abrupt slut. Redan en stund efter midnatt ringde Julia och lät min sagt skärrad. Hon visste bara då att någon olycka hänt och att alla skulle utrymmas från lokalen.
Det som blev extra kännbart nu, var att Julia också var med den där ödesdigra kvällen på Norrlandsoperan för några år sedan. Den där golvet rasade när hennes älsklingsband Mando Diao hade konsert. För henne blev det en chockartad upplevelse som det tog flera veckor att hämta sig ifrån. Kompisar som bara försvann ner i ett svart hål och folk liggande där nere helt stilla. Den där känslan av att plötsligt bevittna vad hon trodde var massor av döda tonåringar gjorde sig snabbt påmind i torsdags kväll.
Känslominnet funkar ju så.
Känslominnet funkar ju så.
Jag klädde på mig med ena handen och kopplade upp mig på webben med den andra för att se vad som hade hänt nu i torsdags. Sen slängde jag mig i bilen och kunde i alla fall ringa och berätta för Julia och hennes kompisar att trappräcket på TC gett vika och att 13 personer var på väg till NUS i ambulans. Vad vi visste då var det ingen vi kände som hamnat där i högen.
Senare fick vi veta att en parallellklasskompis till Julia, tillika Isas estetkompis storebror, och sonen till den pålitliga banktjänsteman som jag alltid anförtror alla mina bankärenden, höll på att råka riktigt illa ut underst i högen. Det funkar ju så på små orter, att man känner nästan alla på ett eller annat sätt.
Senare fick vi veta att en parallellklasskompis till Julia, tillika Isas estetkompis storebror, och sonen till den pålitliga banktjänsteman som jag alltid anförtror alla mina bankärenden, höll på att råka riktigt illa ut underst i högen. Det funkar ju så på små orter, att man känner nästan alla på ett eller annat sätt.
Om man undantar slutet av kvällen var annars hennes studentexamen så perfekt som den kunde bli enligt henne själv. Fem på morgonen kvittrade hon omkring med storasyster som flugit hem från Stockholm och nu målade eyeliner och pudrade rouge för glatta livet. Jag började med studenttårtan och all fixad mat som skulle fraktas in till brorsans stuga vid älven i stan, där vi skulle ha studentmottagning.
Prinsessan fick en vändbar skylt, eftersom vi hade en miljon bilder att välja mellan!
Solen sken och allt var strålande. Eftersom Julia sen barnsben varit besatt av prinsessor och Disneyprinsessor i synnerhet, så gjorde vi dukning och skyltar på det temat. Allt gick i rosa, spets, guld och brodyr. Till och med sopsäckarna var rosa.
På skolgården var vi nog ganska synliga om jag säger så. Inte bara för att min man är närmare två meter och kan hålla plakat högre än de flesta, utan även för att Sofia tyckte att hela familjen borde vara lite kunglig när vi nu skulle fira vår ”prinsessa” . I en garderob hemma hittade jag en samling papperskronor som jag och min syster släpade med oss hem från en riddarfest på Teneriffa kring sekelskiftet, för att kunna ha på någon av våra surströmmingshippor med våra bröder. Systerfamiljerna skulle vara lite kungliga hade vi tänkt. Det där föll ju i glömska, men nu fick de ju ett användningsområde.
En naken prinsessa kräver en kungafamilj!
Dottern hade strålande betyg, ingen i klassen var utfull eller tappade betyget, ingen ramlade av flaket och alla hade skoj. Vi tänkte dock särskilt på Julias kompis Mimmi som blivit sjuk lagom till balkvällen och måste tillbringa veckor i sängläge. Stackars tjej! Julias skoskav framstod som ett litet problem i jämförelse!
Bästa kompisen Tinika tog också studenten.
Sen blev det firande på brorsans gräsmatta i solskenet för Julia och hennes klasskompis Pernilla (som är min sons sambo).
På väg till mottagningen, helt oskadda efter flakåkningen.
På väg till mottagningen, helt oskadda efter flakåkningen.
När damerna drog iväg till firandet på kvällen återstod bara disken, matresterna, packa bil och släp med ballonger, porslin, tårtfat, champagneglas, bord, dukar, stolar ja ni fattar….och åka hem och packa tillbaka allt. Min mamma var en ängel som hade hjälpt till med kakor och pajer och jobbade som en flitig myra med allt under studentmottagningen.
Innehållet var förstås – prinsesstårta. Dock med extra gräddlager och tillräckligt med rosor för att alla skulle få några var.
Jag ramlade i säng vid 23 för att sova en sisådär tre-fyra timmar innan jag skulle in till stan och hämta studenterna… vilket som sagt blev snabbare än jag anade då.
Men nu är vi tillbaka i vardagen och snart kanske vi har fått ordning på det extrema kaos som råder i huset efter de senaste veckornas partajande.
Dottern, som tagit bilderna, är tillbaka i Stockholm och får snart ner vårt kaos dit. Vi åker på lördag.
Senaste kommentarerna