Kalv a la köksbord


Det är en himla tur att man har kvinnor med rejält handlag i sin vänkrets.
Sånna som kan stycka en älgkalv på mitt kökbord bara sådär. Och det är
ännu mer tur att de är sådana som ställer upp när livet kör ihop sig för mig.

Det är mycket nu.. som man säger. Jag skulle behöva utöka varje dygn med en sådär tio timmar. Och det är väl självklart då som det dyker upp nya saker som man inte hade räknat med.
Som att man måste fira pappas 70-årskalas en vecka tidigare och därför får göra sig en sväng till Vilhelmina sådär appropå i veckan.  
Som att man dessutom tappade en veckas presentförberedelse till det vi skulle göra.
Eller som att man blir erbjuden en kvarts älgkalv i ett stycke.

Vad gör man då? Tja, man får helt enkelt ringa en vän, och få hjälp med styckningen av en händig väninna som både skjuter älg och strimlar dem.

Nu kokar köttbenen på spisen och min man putsar köttstycken medan jag har plockat fram köttkvarnen för att mala älgfärs. Vill det sig är jag klar innan hockeyn.
 
Jag hade sett fram emot att slå mig ner och se Malmö-Leksand ikväll i lugn och ro.
Det var innan jag visste att jag skulle baka långpannekaka till lärarfika för Antons spanska. Och det var innan jag visste att jag skulle hämta en bil från verkstaden i Lögdeå, där jag innerligt hoppas att de kunnat fixa det som är fel.
Det var också innan jag hade insett att jag skulle styra upp 70-årsmiddagen och firarhelg för pappa.
Det är ju tur att det finns periodpauser. Jag skulle nog behöva några sådana i min vardag också just nu.
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.