Det kompletta förhållandet

Man får nya insikter varje dag. Till exempel slog det mig idag varför min man tycker att vi kompletterar varandra så fint. Han drar fram och tar ut grejer. Jag bär in och ställer tillbaka.

Ibland är jag glad att han drar fram. Som till exempel nu när vi skulle byta till vinterdäck.

 

Idag var det tyvärr min uppgift att bära tillbaka sommardäcken. Eftersom det vankas snöoväder vid tvåtiden så insåg jag att åtminstone åtta sommardäck, ett par mopeder och tre cyklar borde flyttas från uppfarten och stoppas in i garaget. En snabb titt i mitt garage skulle för den ovane resultera i ett konstaterande: Det går inte.

 

Men jag är en jäkel på att strukturera och packa. Jag tror att just den färdigheten har jag slipat till rejält i mitt ”kompletterande förhållande”. Det har liksom varit en nödvändighet för att äktenskapet skulle hålla om vi inte båda skulle trivas med att kliva över högar med saker. Jag tror jag har för korta ben för det, möjligen klarar man det bättre om man har väldigt långa ben?

 

Så jag började förstås med att plocka fram allt det vi ska använda nu i vinter, för att sätta sommardäcken längst in. Där fick jag insikt nummer två. Varje tom yta är magnetisk. Så fort jag röjt ett hål någonstans så är det på nolltid fyllt med något min man behövt plats för. Det spelar ingen roll om det är diskbänken, garaget eller förrådet. Jag tror han är rädd för tomma ytor. Men hålet i garaget var nu fyllt med…däck! Jag undrar, hur kan man ha 24 däck till två bilar? Jag trodde liksom att åtta per bil var max? Och då sitter ju som regel fyra på bilen.

 

Jag fick börja baxa, stuva om och röja ny yta och sen har jag staplat däck till förbannelse. Där fick jag en tredje insikt. Hur skulle jag kunna bära alla dessa förbannade däck om jag inte hade ett rejält lager tilltaget underhudsfett? Jag skulle förmodligen ha skavt sönder huden med höftbenet annars, när jag slängde upp däcken på höften för att kånka in dem.

 

Nu är i alla fall alla däcken inne, jag har fått in ett par mopeder, tre cyklar , en del virke och skivor. Jag har också fått fram jultomten, granslingan och vinterspadar, som står och väntar vid dörren på att plockas fram. Tro det eller ej, jag har också en fullt användbar gång genom garaget så att man kan ta sig ända in till skidor och skridskor, utan att snava ihjäl sig.

Jag hoppas att den inte drabbas av magnetism och att vi inte behöver dra fram så mycket mer ur garaget i vinter.