En tråkig grå dag som idag kan man ju alltid tänka tillbaka på helgen och komma ihåg hur tårtan Julia fick av sina kompisar såg ut.  Den är inte riktigt lika fin som rest i en låda i kylen idag. Men lika god.

Skönheten Bell i sin ätbara balklänning. Jag kan meddela att tårtan inte såg fullt lika aptitlig ut när man hade börjat skära i den.

När min man hade burit ner tårtan till Disneypartajet igår kväll konstaterade han att det nästan var lite läskigt att se en hel hop snart-20-åringar sitta uppklädda för barnkalas. En flashback liksom, men ändå inte!

Jag har just varit nere på Höstmässan första varvet. Det lär följas av fler. Vi är några i familjen som lönearbetar där och några som arbetar ideellt. Jag fick dessutom skrapa rutorna i morse. Usch!
Huset och sovgästerna är under uppvaknande, hälften sover, hälften sitter vid frukostbordet.
Själv bakar jag tårta, vilket i och för sig inte låter så märkvärdigt. Det är det väl inte heller.
Saken är bara den att jag aldrig trodde jag skulle stå och göra tårtor med DIsneyprinsessor på igen. Jag trodde liksom att de här barnkalasen med prinsessutstyrslar och avancerade bakverk försvann i och med att barnen växte upp.
Det gjorde det uppenbarligen inte.

Julia har nämligen sitt 19-årskalas ikväll. Disneymaskerad. 14 snart 20-åringar utklädda till Disneyfigurer. Jag har fått damma av min kreativitet och tillverka maskeradkläder. Källarvåningen är fylld med Disneygrejer och dukat långbord i bästa prinsess-stil. Och tårtan ska förstås vara höjdpunkten.
Försök själva att göra en kompakt fudgetårta som blir hög som en balklänning!

Julia har återupplevt sin barndom, packat upp alla leksakslådor och suttit i berg av barbiedockor och klänningar. Häromkvällen när hon dansade uppför källartrappan sken hon som en sol.
"Mamma, du skulle nästan tycka  det är obehagligt om du visste hur roligt jag tycker det här är".

Well, just nu när jag kavlar gul marsipan för glatta livet så kan jag nog känna av det där obehaget! Men vad gör man inte för sina barn när det är barnkalas? Frågan är bara när vi går över på lite mer vuxna smörgåstårtor?

Så här såg det ut när jag kom fram till mamma i Ockelsjö idag. Huvva.

Inlandsisen slog till idag. Det började som sagt var i Gräsmyr och när jag väl kom fram till morsan så var det fullständigt vinterlandskap. Jag som åkte iväg från ett soligt och torrt Nordmaling med foppatofflor på fötterna fick klafsa genom decimeterdjup klibbsnö.

På vägen hem körde jag i snigelfart med sommardäcken föratt hålla mig på vägen. Uppe på Hössjö-berget blåste det full storm och det drevade sursnö över hela vägen. Sällan har jag varit så glad över att komma ut på en bar E4 som idag. Men nu är ordningen återställd. Gräsmattan lyser så grön och fin så.

Med risk för att låta som 300 år gammal så erinrar jag mig vintern 1992 när det kom en halvmeter den 14 oktober. Snö som sedan låg kvar hela vintern. Det var totalt kaos. Jag skottade snö hela den dagen medan barnen löpte amok inne i huset.  Min kompis från Järnäsklubb och hennes barn fick bo här några dagar eftersom de blev utan ström och vatten. Min man kom hem från postturen dödstrött vid åtta på kvällen.
Jag tycker det just nu känns som att jag skulle platsa i den där Monthy Python-sketchen om den som åt grus och sov på jordgolv förr i tiden.

När lammen tystnar fräser det fint i min stekpanna.
Idag har jag varit hos mamma och snitsat till och paketerat några lamm som levt lyckliga dagar på åkrarna i byn.
Det känns på köttet, det var helt fantastiskt gott. Tala om lyx att kunna äta närproducerat högkvalitativt kött såhär.
Jag som till stora delar är uppvuxen i en bondfamilj har inte den ringaste sentimentala syn på det här med att äta djur.
Julia däremot tyckte inte vi behövde ta alla detaljer när hon mumsade på sin lammkotlett.

Kvällen har jag tillbringat med att baka bullar till Antons spanskagrupp som ska sälja fika någonstans och när jag ändå hade ugnen igång blev det några limpor också. Det kan nog behövas eftersom Isa kommer hem med två tjejkompisar som ska vara här i helgen, Petter och flickvän kommer hem och så ska Julia ha 19-årskalas för 13 kompisar på lördagkväll. Lägg därtill marknad och Höstmässa med diverse jobb och föreningsengagemang så tror jag nog den här helgen försvinner i farten liksom.

Plötsligt blev det allvar det här snacket om att vintern är här snart. Jag är på väg till Vännäs och passerar just Gräsmyr där snön singlar ner ordentligt. Jag är tacksam för plusgraderna!

Det gäller ju att vara medveten som konsument och köpa rätt saker. Om man gläds åt det lilla kan även en vardagshandling kännas fin.

Man ska aldrig skriva blogg i affekt. Därför blir det ingen idag heller.
Jag nöjer mig med att citera Strumpan Strömberg när han beskriver publikpöbeln ( ja för här pratar vi verkligen pöbel i dess värsta form)  i Rögles hemmaarena.
"De låter som 3000 skåningar som ska föda på samma gång"
Det var det enda jag kunde dra på munnen åt idag.

Midnatt råder, tyst det är i husen. Men ingen sover och tända äro ljusen.
Jag har myst till det med lite ljus bland mossa och vinterväxter ute på bron för att välkomna hem min familj.
Det såg lite kyrkogård ut, så jag tänkte att det får inlemma mormors födelsedag igår, när hon skulle ha fyllt 94 år om hon hade levt.

Jag och min kompis Maria har varit ute i skogen hela förmiddagen och plockat enris och mossa. Innan vi skulle iväg hade hon ringt sin man för att fråga om det pågick någon jakt för närvarande, så att vi inte skulle bli beskjutna.

Hm. Jag tror jag måste ta honom i hampan och höra om han räknar mig till hornbärande djur!