Min mobil ringde sent på lördag kväll. Min man och jag satt i soffan och tittade oroat på varandra. Vad ville äldsta dottern den här tiden? Ännu värre blev det när jag svarade och hörde hur hon lät på rösten.

Inte vet jag varför jag vaknar varannan timme i natt. Kan jag ha gått och lagt mig för tidigt?? För så här jäkla fort kan väl inte ålderdomenha slagit in bara för lite fotvård och mammografidebut? Så att man plötsligt blev sådär osannolikt morgonpigg och bara behövde sova några timmar, menar jag. Jag är dock inte tillräckligt pigg för att gå och titta hur kallt det är ute. Däremot känner jag att elementet i badrummet är glödhett och det brukarinnebära att det är svinkallt ute. Enkelt min käre Watson.

Julia satt och tittade i Isas skolkatalog igår och konstaterade hur liten hon egentligen måste ha varit, trots att hon kände sig vuxen när hon började gymnasiet.
"Man känner sig väl alltid äldre än man är"  konstaterade hon, men  innan jag hann protestera hade hon tänkt till och tagit tillbaka det. För man kommer till en given gräns när det där förhållandet plötsligt blir helt tvärtom!
Jag funderade lite över det när jag åkte iväg idag. Var befinner man sig i livet? Vad prioriterar man?
Fotvård i morse och strax mammografi. Det är min nutida "skönhetsvård".
Vad kommer sen?
Vart  tog ansiktsbehandlingar och ögonfransfärgningar vägen?? 

För någon månad sen var jag och en väninna ute i skogen och plockade ris och mossa till vinterdekorationerna. Sopsäckar till riset och påsar till mossa i olika former och färger. När vi var klara ställde vi ifrån oss kassarna och tog en promenad på en stig i skogen.

När vi kom tillbaka såg vi vår samling på håll. Vem som helst som skulle ha passerat skulle tro attt vi skulle ha ett rejält fylleslag. Fyllkassar.
Men medge, det är perfekt storlek på systemkassarna för sånt här.
Dessutom tål de lite tyngd.
Det enda vi drack denna dag var för övrigt kaffe.
Fylla kassar och fyllkassar är två skilda saker.

Jag såg på något av morgonprogrammen en mamma som fick håret fixat. Mamman hade blivit utvald till en sån där gör-om-mig-grej för håret, just för att hon var mamma med ett hjärtsjukt barn. Nu var barnet snart friskt och väntade bara på den sista operationen.
”Fantastiskt” utbröt programledaren.
”Man ser ju där på bilden innan vilket risigt hår du har för att du inte hunnit med. Nu kan du äntligen få tid för dig själv”.

Min man höll på att få dåndimpen när han kom hem idag och såg att jag satt upp min nya julgran och utebelysningen. Alldeles för tidigt påstår han.Men hallå! November är mörk och hemsk och det är bara två veckor till advent. Dessutom är jag absolut inte ensam. Igår när jag var ute och övningskörde med Isa på vägar där man normalt inte kör, så såg jag massor av juleljus. Varför ska man vänta med sånt som gör en glad så här års? Nu blir jag glad varje gång jag tittar ut från köksfönstret eller när jag kommer hem.

Fars dag firades förstås med fika på säng och present till far. Bland annat en termometer som nu ska avgöra om det är jag som har fel på min termostat, eller om det är så kallt i huset som alla stillasittande TV-tittande barn anser.

Elitsatsning i barnidrott har varit på tapeten de senaste dagarna. Sveriges Olympiska Kommittés sportchef Glenn Östh intervjuades iförrgår och skrädde inte orden när han sa sitt hjärtas mening.
”Vad vill vi ha ut av skattepengarna i Sverige? Vill man ha forskning på 60-åriga damers stavgångsresultat i Småland eller vill vi ha EM-, VM- och OS-medaljer? Jag vet vad jag vill ha i alla fall för mina skattepengar”

Hur ser era vardagsrumsgolv ut en fredagmorgon i november? Jag kom att tänka på en bekant i morse när jag fick kliva över diverser saker för att ta mig in i köket. Hon städar alltid kopiöst inför helgen.
Det är fredag och huset borde alltså vara städat inför en lugn och fridsam helg. En helg där man slänger sig ner i soffan och umgås framför TV:n kanske.

Här ockuperar Antons hockeyutrustning halva vardagsrummet inför kvällens match. Jag ska till stan på utvecklingssamtal med Isa, handla med henne och Julia, innan vi hämtar storsonen med flickvän och åker hem. Väl hemma slänger jag av alla, plockar upp Anton och hans hockeygrejer och beger mig direkt till Övik för bortamatch.
I morgon ska Anton döma och på söndag är det match igen. Det är inget ovanligt i hockeyfamiljerna. Både hektiskt och kul. Även om jag i morse slog tån i ett klubb-blad.