Det var väl en jäkla tur att man inte åkte till Sundsvall ikväll. Vilken skitmatch! Jag hoppas att det där var säsongens SISTA bottennapp frånLeksands sida. Det såg inte ut som att någon var intresserad av att spela hockey. De kanske ville till IKEA istället??
Reklamens makt?
Minsta dottern, min man och jag satt framför TV:n på lördagkväll när reklamen körde igång. Vips var där en om den voltarengel som jag letade fram ur medicinskåpet och som jag använt de senaste dagarna på makens rygg.
Min man tilhör den skara som anser att det mesta av salvor och krämer är bluff och båg.Därför var han mycket fascinerad av att den här lindrade hans ryggbesvär.
Maken: Det är helt otroligt att den där hjälper.
Isa: Vilken då?
Maken: Den där salvan, som mamma smorde min rygg med.
Isa: Hur hjälper den då?
Maken: Jag har inte alls lika ont längre.
Isa: Så nu kan du inte spela smärtkortet längre?
Hon riskerar att bli arvslös. Det är rart med barn.
Mrs Nightingale
I morse klockan halv sex gav jag min man "den sista smörjelsen" med voltarensalvan innan han åkte till jobbet. Han var mycket förundrad över min omtänksamhet. Den tiden på morgonen är han mer död än levande.
Jag blev faktiskt tvungen att förklara att jag för länge sedan insett att jag faktiskt behöver honom till en massa saker och att det här är som att vårda en hushållsmaskin, smörja sin symaskin eller sin cykel. Den funkar bättre och man har glädje av den längre. Man får helt enkelt se det i ett familjeekonomiskt perspektiv.
Snön faller och vi med den
Snön faller och vi med den, långt långt in i sommaren.
Snön faller och vi med den, det blir mycket bättre sen.
Jag har aldrig varit något stort fan av Ulf Lundell, men just nu kände jag någon sorts samhörighet i de här lösryckta textraderna. Frågan är bara när det där ”sen” infaller. När det blir bättre?
De flesta i min omgivning tycks befinna sig i någon sorts limboland, halvdepressiva med efter-jul-ångest. Skola, jobb, arbetslöshet, relationsproblem, sjukdom. Det finns något att oroa sig överallt. Och så snö på det. Eller översvämning i Göteborg.
Vi skottade snö i timmar i fredags, flera i familjen. Plogkanten gick upp till midjan på mig och var den tyngsta jag skottat loss vad jag kan minnas. Nu börjar drivorna på sina ställen vara så höga att de går ovanför axelhöjd på mig och då är det kört med skottning för min del.
Min man kom hem med ett leende och myntade det positiva uttrycket ”hellre snö än kyla”.
Något som jag stod lite frågande inför eftersom han haft problem med ryggen hela hösten.
Det är en av anledningarna till att jag försöker skotta bort så mycket jag kan innan han kommer från jobbet. Jag vill ha honom hel.
Jag är inte helt säker på att han tyckte att uttrycket höll när han på fredagkväll låg med värktabletter och knappt kunde vända sig i sängen på grund av ryggen. Jag agerade sjuksköterska och smorde med voltaren och underkurer. Vad annars kan man göra?
Som om inte det räckte den kvällen var sonen på uselt humör efter en kass hockeymatch mot Modo, jag var vansinnig efter att ännu en videodomare gjort en helt obegriplig bedömning och skänkt poäng till Bofors mot Leksand i kvällens match. Den andra skandalen i höst, enligt samlad press. Först Skellefteå AIKs bortdömning mot Solna AIK och nu Leksands mot Bofors. Har vi en hockeyförbannelse över oss i det här huset?
Igår hade jag avsatt en vilodag framför TV:n för att njuta av alla svenska triumfer i skidspåren. Ja, ni vet ju hur det slutade gissar jag.
Och så det här snöandet som aldrig verkar ta slut!
Idag går jag mest och funderar på vad jag ska ta till för taktik mot drivorna. Skotta lite i taget hela dagen, eller göra ett ryck innan vi måste ha ut bilen till sonens hockeymatch idag?
Snön faller och vi med den som sagt.
Det kunde ha varit Paris. Glittrande ljus…
Det kunde ha varit Paris. Glittrande ljus och upplysta fasader längs hela gågatan, ljusgirlanger och stjärnkaskader. Sundsvall var verkligen en helt fantastisk jul-stad och man fick nästan känslan av att befinna sig i någon av världens storstäder. Inifrån hockeypuben fick man lite filmkänsla när man tittade ut på det väldiga snöfallet utanför. Det såg nästan konstgjort ut. I morse var det dock inte lika vackert.
Grått och dimmigt, snöigt och moddigt med en tilltagande vind och vädervarning längs hela norrlandskusten.
Jag vet inte om det är åldern, men vi bestämde oss för att åka hemåt innan det skulle bli alltför olidligt längs E4.
Gissa om barnen såg yrvakna ut när vi ramlade in redan halv två.
Nu ligger vi utslagna i soffan och vilar upp oss. Det är sjukt jobbigt att bo på hotell och dricka champagne liksom…
Säga vad man vill om gamla hotell men nog…
Säga vad man vill om gamla hotell men nog är det något speciellt med trappan och spegelsalen på Knaust. När jag klev in här fick jag en flashback från när brorsan gifte sig och min otroligt vackra svägerska stod överst i trappan på Plaza i Umeå i sin brudklänning. Jag hade velat se det på Knaust! Å andra sidan kanske man behöver mer mattor och bredare trapp när man firar 26-årig bröllopsdag.
Med en julkruka från Ikeas fyndavdelning…
Med en julkruka från Ikeas fyndavdelning som ishink (is har vi däremot gott om på Knaust) , 5 kronors-glas från samma fyndavdelning, skumpa och Leksand-Almtuna på webben firar vi vår 26-åriga bröllopsdag. Det där med flott middag ute har vi strukit. Nygrillad kyckling äten med händerna, ostfrallor och brieost med fikon funkar helt utmärkt! Då kan man dessutom ligga avklädd i hotellsängen, man slipper få ont i fötterna av klackskorna och man har ingen avancerad sminkning eller hårstyling att öda tid på. Efter 26 år har man hittat fungerande firarrutiner. Till efterrätt blir det glasswienerbakelser, ikeas kokosbollar och en liten rom och cola på topp. Allt serverat till Sveriges bronsmatch i junior-VM. 26 år- det är sjukt bra jobbat säger vi!
Pampig värre är hotellkorridoren vi strosade…
Pampig värre är hotellkorridoren vi strosade genom för att komma till vårt rum. När maken jobbat klart tog vi stordottern med oss till Sundsvall, satte henne på Stockholmståget (som sen var timmar försenat) och checkade in på Knaust för att fira bröllopsdag i morgon. Kvällen har tillbringats på sportpub framför Skellefteå-Timrå och nu har jag lagt upp fötterna i den mkt följsamma hotellsängen. Jag tror den har tillräcklig svikt för att jag skulle kunna hoppa upp till taket på fem meters höjd !Det är lite vattensängskänsla och eftersom det är en enda bred säng har jag gett min man stränga order om att ligga still. Annars kanske jag studsar ut genom fönstret på min sida. På sängbordet ligger korsordstidning, Segraren står ensam av Paulo Coelho och IKEA -katalogen. En kulturell blandning skulle man kunna säga.
Social överdos
Så var glada julen slut, slut, slut. Och även om det har varit en fantastiskt trevlig jul på många sätt och vis, så känner jag mig lite socialt utmattad. Det tar lite på krafterna att vara så många under samma tak i flera veckor. Som minst har vi varit 12 personer, oftast har vi varit fler.
Diskmaskinen har gått för jämnan. Frukosten är avslutad för sista gänget lagom till middagen för andra. Kusinerna har haft jättekul ihop.
Vi har varit till farfar och farmor i Skellefteå, vi har varit till mamma i Ockelsjö.
Vi har varit sjuka och sängliggande i olika faser och grader, både vi och brorsans familj. Det har varit mycket soffliggande med nässpray och filt.
Vi firade nyår 44 personer tillsammans och igår ringde en kompis och ville att vi skulle ses eftersom ”nu har man ju som varit ledig under julen och inte träffat något folk så nu vill man ju ut”.
Ehhh, nej . Jag suckade lite och svarade att jag inte kände något akut behov av att träffa folk. Man blir liksom lite socialt utmattad av att vara många hela tiden, även om det är jättehärligt på samma gång. Jag har fått en social överdos och måste helt enkelt ha lite social avgiftning.
Så igår när bror och familj hade åkt till Göteborg, Anton var på LAN hos kompis, Sofia och Petter hade åkt till stan och Julia och Isa såg film i källaren, ja då tittade vi mest på varandra min man och jag, där vi låg i varsin soffa. Ingen orkar ens prata. Man njuter av att bara vara.
Man njuter av att vila hals och ömmande huvud.
Idag har kompisar från Trelleborg varit här och i morgon bär det av till Sundsvall.
Ikväll blir det sockstickning framför Leksand-Borås och sen junior-VM. Det blir lite, lite vardag igen. Lite vemod, lite skönt.
Senaste kommentarerna