Alla hjärtans morgonpanik

Efter att ha varit ute på bron i nattlinne och tittat på när sonen satte i motorvärmaren på Chryslern tidigt i morse, återvände jag in i stugvärmen i godan ro, nöjd med att vara förberedd för iskylan. Resten av huset sov gott.
Då ringde syrran i panik. Hon skulle till jobbet i Umeå och fick inte igång sin Chrysler.  

Så jag sprang upp till sovrummet, skrek upp man och barn ur sängarna och slet på mig kläder och kastade mig ut i en något hopfrusen guldvolvo som dock alltid startar som en klocka. Peppar , peppar!  
Jag hade inga stora förhoppningar om att kunna kabla igång hennes diesel och efter några minuters försök var det bara att ge upp och skjutsa ut henne till min svågers jobb så att hon fick ta deras Volvo. Han gick inte att nå på telefon så rätt vad det är får han en obehaglig överraskning när han ska ta bilen hem idag och får gå.

Jag skjutsade systersonen till fritids plockade upp Anton ( som i all hast fick byta kläder eftersom de skulle vara rödklädda idag) och Julia och körde dem till skola och jobb när nu ändå bilen var varm. Jag hann dessutom köra tillbaka med en kvarglömd matlåda innan jag återvände hem. 

Nu är den fjärde frukostdukningen bortplockad och jag tänker hålla värmen med en tur till tvättstugan. 
Idag är det Alla hjärtans dag. Dagens tacksamhetstanke är att man bor på ett ställe där man kan hjälpa andra och själv bli hjälpt såna här eländiga mornar. Det är väl hjärtevärt en sån här dag?
Dagens deprimerande vädersurf visar på vargavinter hela veckan. Var det inte nu våren var här?