Tvärkallt

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag tittade på termometern i morse och konstaterade – 20 här hemma. Tvärkallt alltså. Ut och skrapa rutor i god tid, inför dagens stadsresa med bilbesiktning av guldvolvon och skol-DM i hockey för lillsonen.
Alltid när den här vädersituationen uppstår kommer jag att tänka på när vi bodde i Uppsala. Min man jobbade på en förskola där de hade en liten två-åring som pratade helt rent. På den tiden var det inte så ofta så pass kallt som 20 minusgrader där nere.

Den här morgonen kom pappan med sin dotter rejält påbylsad. Dottern knatade in genom dörren på en tvåårings vis, tittade på min man och utbrast med mycket ren och klar liten röst:
– Idag är det jävligt kallt ute. Minus 20 grader!

Små grytor har också öron förmodligen.

Bli först att kommentera

Moderna tider

Av , , 1 kommentar 9

Jag har egentligen massor av tid, men hinner ingenting alls just nu. Det är alldeles för tätt med flyttar, Leksandsmatcher och tvätt och sånt för att jag ska hinna blogga. För att inte tala om allt Bubbleshooter jag måste hinna spela på datorn. Tro mig, det är tufft minsann.

Dagarna trillar i alla fall på. Igår var vi på föräldramöte och fick information om nya gymnasiesystemet. Jag hann tänka att det här skulle ha passat alla utom min yngste son.
Tuff skit  att det är han som ska in i det då. Så nu håller jag på att peppa honom för att läsa nybörjarjapanska i årskurs ett. Eller Italienska. Eller något annat ”Modernt språk” som det heter.
Min man undrade vilka de omoderna språken var?
1 kommentar

Om man inte har annat för sig en lördagnatt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Om man inte har annat för sig en lördagnatt kan man alltid stå på en vändplan vid Ängersjö och vänta på att dottern ska bli avsläppt av sin Hörneforskompis efter party i stan. Jag konstaterade att det kommer en bil var femte minut på E4 så man fryser inte ihjäl om man får motorstopp. Ja om någon stannar vill säga. Oddsen är i alla fall bättre än mellan Kiruna och Gällivare. Särskilt som det bara är 8 grader kallt. Det var nattens reflektion.

Bli först att kommentera

När döden skiljer oss åt

Av , , 3 kommentarer 19

Jag såg på nyheterna att man i Stockholm vill börja sända begravningar via internet. När mormor begravdes  för två år sedan gjorde vi precis det. Vi kopplade upp min dator med webkamera i Missionskyrkan i Vännäs för att min brorsdotter som då befann sig i Australien skulle kunna ”vara med” under begravningsgudstjänsten.

Man skulle ju kunna tänka sig att man var lite skeptisk från kyrkans sida, men det var precis tvärtom.  Alla var enormt hjälpsamma för att vi skulle få tekniken att fungera. Pastor Ingemar Holmquist vände sig mot webkameran och välkomnade brorsdottern i inledningen och höll en fantastiskt bra gudstjänst, inte minst för mormors många barnbarnsbarn som var med och som jag tror fick med sig en ”bra” bild av detta så sorgliga avskedstagande.
Visst förstår jag att människor kan vara skeptiska till internetsända begravningar, men det är ju inte så att vem som helst kommer att ha tillgång till vilken begravning som helst. För många äldre kan det här alternativet innebära att man kan delta även om man inte orkar eller kan åka till kyrkan. Eller som i brorsdotterns fall när man inte har möjlighet att ta sig hem. Redan idag sänds ju gudstjänster i TV så vad är skillnaden?
Dessutom är det är ju inte så att man zoomar in folk i bänkraderna. Jag gissar att man gör som vi gjorde och sätter en fast kamera riktad mot officiant och kista. Alternativt en helvy bakifrån lokalen.

De som ändå vill och kan gå på begravningen kommer att göra det ändå. Jag har svårt att tro att det blir ett hinder, jag ser faktiskt nästan bara möjligheter. 
Det enda jag kan tänka mig kan bli lite knepigt är om den avlidne har relationer  som borde vara välkomna, men som inte känner sig välkomna av släkten på en begravning. Ett oäkta barn, en älskare, barn från en tidigare relation, en ungdomskärlek, en nära vän som aldrig blivit accepterad,  ja typ sånt. Ska de  kunna begära, via begravningsbyrån, att få se sändningen?
Jag är ju av den åsikten att man måste tillvarata den avlidnes intressen i alla lägen, inte sin egna som anhörig. Men efter mina år med att göra dödsannonser vet jag att det är långt ifrån alla som tänker så. Jag har sett så många anhörig-bråk på andra sidan skrivbordet på kontoret. Sorg gör en kanske inte alltid tillräknelig.
Där är vita arkivet bra om man inte hunnit prata med sina anhöriga. Själv tänker jag inte kräva att folk reser land och rike runt för att övervara min begravning. De som vill kommer, de som vill delta via internet får göra det om det finns möjlighet.

3 kommentarer