Inte nu igen

Jodå, precis nu igen. Efter att ha ägnat åtskilliga veckor åt att förtjänstfullt förtränga den deprimerande gulgröna blanketten är jag nu vid "point of no return". Nu måste det göras.

Det är ungefär samtidigt varje år. Och det är ungefär samtidigt varje år som jag upptäcker att någon fil saknas i bokföringssystemet, att skrivaren inte fungerar, att minst en mapp med viktiga noteringar har gått upp i tomma intet eller helt enkelt att limstiftet är slut.
Allt brukar under  viss hysteri vara åtgärdat innan deadline, men just när man sitter med skiten känns en avbruten pennspets som ett oöverstigligt problem. Där är jag nu. Wish me luck.