Two to go

Av , , 1 kommentar 12

Vi har en ny körkortsinnehavare i familjen. Igår tog nämligen Anton sitt efterlängtade moped-körkort. När hans syster fyllde 15 för ett par år sedan, så kunde hon kliva ut i garaget, hämta moppen och dra ut en sväng på momangen. Precis som man gjorde när jag var ung. Nu är det nya tider.

Antons väg har varit något krångligare. Precis som för alla som är födda efter 30 september 1994. Och då pratar vi alltså om en vanlig gammal moppe, en så kallad 25-moped ( eller 30-moppe). Inte en EU-moped. Först måste man gå kursen för 1300 kronor och den anmälde jag honom till i mycket god tid.
Problemet är bara att den utbildningen hålls två gånger per år här. Anton har alltså fått gå och sukta efter körande i två månader nu. Reglerna för teoriprovet är att man får skriva det när man fyllt 15. Kursen kan man gå tidigare om man vill. Jag försökte boka in honom i novembergruppen för att han sen skulle skriva teorin när han fyllde år i mars, och det gick utmärkt – med ett undantag. Han fick inte göra körprovet. För att få övningsköra moped måste man nämligen vara 14 år och nio månader, enligt uppgift. Och det blev han först i december.

Det som också är intressant är att du inte kan övningsköra privat, undantaget om du har en inhägnad bana. Jag kan övningsköra privat i trafik med bil och med motorcykel, men inte med moped. Jag var inte särskilt sugen på att boka körlektioner a 450 kr lektionen för moped, än mindre att låta honom övningsköra privat olagligt. Alltså var han grymt orolig för körprovet, vem skulle inte vara det när man inte har vanan inne?

Körprov och teorikurs avslutade han i onsdags. Provet skrev han igår. Men får han köra moped nu? Nä, nu måste han vänta på att han ska få sitt förarbevis som ska skickas från transportstyrelsen. Det är inte som med andra körkort att du får det i handen samma dag.  15-åringar ska tydligen ha tålamod.
Hur länge det tar har jag ingen aning om. Förr tog det en vecka sa man hos utbildaren. Jag hoppas det stämmer. För sen får han i alla fall köra, om han har förarbevis och legitimation med sig. Så får man betala 300 kronor till om jag inte minns fel, skicka in foto och körkortsunderlag och sen vänta ytterligare en massa veckor på att få sitt körkort.
Missförstå mig rätt. Det är bra med en viss trafikutbildning. Även om jag kan ha synpunkter på vissa teorifrågor. Är det viktigt att veta siffran på antal döda i trafiken varje år? Är det viktigt att veta vilken typ av trafikolyckor som är vanligast i allmänhet? Jag vet inte. Jag tänker att koncentrationen ska ligga på trafikregler och självklart också på trafiksäkerhet och drogpåverkan. Men behövs statistiken och siffrorna för en 15-åring?
En av teorifrågorna i ett för-test på en körkortssida var varför man nu måste ha körkort för moped. Ett av svarsalternativen löd ” för att man vill ha bort så många mopeder som möjligt från trafiken”. Sonen undrade om det kunde ligga något i det. Tänk, det gör nästan jag också!
Men nu är det där ett avslutat kapitel för oss. Jag har inga fler barn som ska igenom den där proceduren. Tack och lov. Bara två bilkörkort till, sen är jag äntligen fri från den där jädra körkortsbojan som idag har fjättrat mig i åtta år av ständigt övningskörande! Då, då ska jag fira Big Time.

En snål jävel

Av , , Bli först att kommentera 23

 I morse satt Micke Leijnegard i TV-rutan och intervjuade några ”tyckare” om klädkoder och mode. En vanlig kille berättade att han, när han var i tonåren för många år sedan, kunde spara sin surt förvärvade veckopeng för att sedan lägga 400 kronor på en Adidas-tröja för att passa in.
Där kände Leijnegard sig uppenbarligen tvungen att klargöra ett och annat för han tittade in i kameran och sa: Då ska man ha klart för sig att 400 kronor var mycket pengar på den tiden”.

Han sa det i en ton som fick mig att inse att för de allra flesta tittarna är 400 kronor inte mycket pengar alls. Det var ungefär där jag insåg att jag nog lever i forntiden. Jag tycker nämligen fortfarande att 400 kronor är mycket pengar i allmänhet och i synnerhet när det kommer till en Adidaströja!
Jag skulle aldrig köpa en så dyr tröja. Är jag onormal ? Eller en snål jävel?
För i så fall kan jag berätta att jag är långt ifrån värst i det här hushållet. Min man tycker fortfarande att normalpriset på jeans är 169 kronor och mina barn skulle aldrig köpa en jacka för 2000 spänn. Än mindre en handväska för 1500 kronor eller ett par skor för 2000.
Fast ingen av oss har kanske samma lön som de som satt i rutan den här morgonen. Eller så prioriterar vi helt enkelt annorlunda.

Man vet aldrig vad dagen har i sitt sköte….

Av , , Bli först att kommentera 9

Från mobilen

Man vet aldrig vad dagen har i sitt sköte. Måndag vid lunchtid anlände jag och väninnan Sollefteå för att hämta hem hennes Goldwing som varit på översyn sedan i höstas. Nu ligger hon före mig i minikortegen på sin mc, medan jag kör hem hennes bil och tittar på gröna åkrar här i inlandet.Det ser ut att vara väldigt varmt och skönt i bilen i jämförelse. Vid Gålsjöbruk yrde snön på nervägen.

Jag har ”levt på stor fot” ett tag. Åtminstone…

Av , , Bli först att kommentera 6

Från mobilen

Jag har ”levt på stor fot” ett tag. Åtminstone vad gäller mina nageltrångstår. Jag har inte prioriterat mina fötter helt enkelt.Nu var läget akut så det var bara att pina sig igenom det hela. Jag unnade mig i alla fall ett ”exklusivt” fotbad hemma innan jag åkte. Fotbadet verkar ha emigrerat från mitt badrum så jag tryckte i brådskan ner mina fötter i en röd och en grön tiolitershink med ikeas fotsalt. Det gick fint det med och nu är mina små tår i skick som nya.

Efter en märkligt lugn valborgsmässoafton,…

Av , , Bli först att kommentera 11

Efter en märkligt lugn valborgsmässoafton, där maken jobbade och våra barn tillbringade kvällen hos honom, så avslutade jag ensam kvällen medatt baka tårta och bli galen över Sveriges bleka insats mot Norge i hockey- VM. Dock hann jag ner en liten kort sväng till scouternas majbrasa på kajenoch var vaken när mellandottern kom hem från firandet på Salem i Mo. Ja, alltså, då var klockan halv elva men jag hade lika gärna kunnat legat sovande isoffan den tiden.
Idag blir det inget tittande på demonstrationståg. Istället är vi på väg till svårföräldrarna i Skellefteå för att bjuda på mat och tårta, för att fira min man en vecka i förskott. Anton pluggar moppe-kurs och Petter sitter med datorn och C-uppsatsen. Men jag, jag är alldeles ledig och avslappnad efter att ha lämnat deklarationen!