Frakturfakturan

När man ser det i det här perspektivet, att en veckas utlandsresa för fyra personer på sportlovet kostar som min tandläkarräkning, så vill man ju faktiskt bara sätta sig ner och grina.
Jag blev ju så glad när jag var där på undersökning och bara hade ett litet hål. Jag blev mindre glad när hon berättade att jag hade ”frakturer på fem tänder som måste lagas”. Det har alltså gått bitar ur tänderna. Såna som jag gnisslat av på nätterna eller helt enkelt bitit av på dagtid.
Och vad ska man göra? Täpper jag inte till de där jädra frakturerna så lär det ju bli värre.

Så idag har jag åtgärdat det lilla hålet och fyra frakturer. Kvar att göra är en krona på en sexårstand där amalgamlagningen hållit fint i sådär 40 år. Hon trodde dock inte att det skulle hålla med en ny de närmaste 40 åren. Det är väl inte konstigt att jag osökt börjar tänka på mormors löständer och fundera över alternativet!?

Så nu sitter jag här och försöker tänka positivt. Att den bulliga avdomnade bedövade käken i själva verket är en påminnelse om att jag kostat på mig själv en skön behandling. Så att jag liksom ska känna att jag gjort något roligt för pengarna. Because I´m worth it!
Det går sådär.