Och så var de bara en eller ” Sagan om de fem små Lundqvistbarnen”

I natt 00.00 släcktes Isas bankkonton från min display. Om hon vill kan hon gå på krogen och dricka öl. Snart får hon köra bil. Hon bor redan större delen av tiden hemifrån. Hon är vuxen. Isa är 18 år.

–  Känns det inte konstigt att Isa fyller 18 år, undrade Julia igår kväll.
Jag har tänkt efter. Känns gör det, även om jag inte vet om det är konstigt, bra eller dåligt. Det känns ju som alltid så nyss, den där lördagsmorgonen klockan 07.19 när det 2850 gram tunga och 47 cm långa lilla knytet gjorde sin entré, fem veckor för tidigt. Solen sken. Brorsan fyllde 30. Alla var på fest, medan hon och jag låg där på BB i vår egen lilla värld den kvällen. Hon har vuxit på sig en del sen dess. Det går bra för henne, hon mår fint. Då måste man väl med logikens kraft tycka att det känns bra, även om det känns förfärligt att det bara sa poff och så var 18 år borta liksom?

Bara två barn i sängen en födelsedag. Det var verkligen lilla minifamiljen på 18-årsfirandet i mörkret i morse.

Dagen har börjats med nybakta croissanter( en av hennes favoriter) varm choklad och vispgrädde. Vi kan kalla det uppladdning inför all tårta som ska avätas denna dubbelfödelsedag när bror fyller 48.
Vi var bara lilla familjen hemma eftersom lillebror är i Hemavan, storebror i stan och största storasyster bor ju som bekant i Stockholm.

Det är ett tag sen det luktade nybakta croissanter i det hör köket, men eftersom det är Isas favorit-lyxfrukost är det väl det minsta man kan göra för att fira hennes 18-årsdag.

 Det där med att kliva upp vid femsnåret börjar förresten bli en vana. Jag tror vi slog familjerekord när vi klev in med frukostbrickan för att gratulera Isa 05.25.
Konstigt eller inte. Nu har jag bara ett ”barn” kvar liksom. De övriga är vuxna. Eller åtminstone myndiga. Fast barn är de förmodligen hela livet i mina ögon. Det känns lite grann som "Tio små negerpojkar" ( som originalversionen av Agatha Christies bok hette) . Fast den här versionen,  "Fem små Lundqvistbarn", är åtminstone lite mindre kuslig.