Igen å igen
Antons hockeygrejer hade jag städat undan när han plötsligt blev uppringd för att döma ungdomshockey mellan Björklöven och Skellefteå i Noliahallarna idag. Det var bara att plocka fram skridskor och domartrunk ur förrådet och rikta in sig på en dag i Umeå igen.
I torsdags fick min hockeysäsong lite nytt liv, när jag på en mycket knackig datauppkoppling såg BIK Karlskoga-Leksand i bilen hem efter hämtning av Hemavanpojkarna. Teknikens under kan man kalla det, även om det blev vissa avbrott i den andra perioden på ett par ställen längs E4. Jag hann i alla fall se upplösningen hemma.
Och eftersom min hockeysäsong fortfarande lever lite, lite så blev jag bestört när jag insåg att dagens match mellan Leksand och Djurgården inte kunde ses hemma heller, eftersom det var jag som skulle köra lilldomaren tur och retur till Umeå. Och hans match började samtidigt som min. Maken jobbar kväll så han skulle inte hinna hem i tid till jobbet om han skulle köra.
Så jag körde sonen till Nolia och åkte hem till storsonen och såg hockey, och sen fick han transportera lillebror medan jag skrek mig hes till Leksandsmatchen i hans soffa.
Vi är med fortfarande, om än med på mycket svagt halmstrå att klamra oss runt!
2-0 mot Djurgården idagoch poff så spelar nu Stockholmarna i Allsvenskan nästa år. Välkommen. Om vi nu är kvar där.
Men hur det än är så lider jag lite med Djurgårdssupportrarna, för jag vet hur hemsk den här kvällen är för dem. Och jag kan inte ens vara hjärtlös där. Det är en fruktansvärd upplevelse att åka ur, inte minst som halva Sverige är skadeglada som bara den.
Tro mig, jag vet. Been there, done that.
Jag känner mig rätt sliten ikväll, men nu ska jag knyta på mig skorna och traska iväg till Oasen där jag ska stå i garderoben för lillsonens spanskagrupp, på något evenemang. Min man kommer dit när han slutar efter midnatt så får vi se om någon av oss går hem eller om vi följs hem efter två i natt.
Med lite medvind i hockeyn så känns allt i alla fall lättare.
Senaste kommentarerna