Marginaler

Av , , Bli först att kommentera 18

Häromdagen fick jag ett sms av Isa med texten ”jag går ensam på utvecklingssamtalet”.
Vad är nu det här tänkte jag. Jag har alltid varit med på alla hennes samtal och även följt hennes syskon på utvecklingssamtal på gymnasiet. Och hon är ju inte den som är orolig för några resultatredovisningar så varför skulle hon plötsligt gå ensam?? Jag borde ju ha fått någon form av inbjudan till det där samtalet, eftersom det alltid skickas hem till icke myndiga elever.

Men så visar det sig att samtalet är på tisdag. Och Isa fyller 18 på måndag.  Snacka om att ha marginalen på sin sida.
Alltså hade de myndiga eleverna fått välja om de ville ha sitt samtal med föräldrar på tisdag ( när de inte har några andra lektioner) , eller om de ville gå själva en halvtimme på eftermiddagen på torsdag ( när de ändå är i skolan för andra lektioner)  och vara ledig hela tisdag.
Det avgjorde saken för dottern som snabbt insåg att hon skulle kunna vara hemma i Nordmaling på sin födelsedagskväll och få en rejäl sovmorgon med en ledig dag efter innan hon ska tillbaka ”hem” till Umeå för skola först på onsdag. Och jag har faktiskt inte ett dugg att säga till om.
Med denna plötsliga påminnelse om att hon tydligen blir vuxen  gick jag in och kollade hennes bankkonton för att se om det var några omflyttningar eller överföringar som måste göras innan söndag. Klockan 00.00 natten mellan söndag och måndag stängs ju allt sånt ner för mig! Jag är maktlös helt enkelt. Det gäller att ha marginalerna på sin sida.
Bli först att kommentera

Stormen efter stormen

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Det var det. Djurgården var bättre, inget snack om det. De var hårdare, grisigare, hakade mer. Kort sagt utnyttjade alla sina fulspelstendenser till max. Och så länge man inte straffas för det, så måste man ju säga att de gör det bra. De var tyngre och starkare och rappare, bara att konstatera. Leksand måste tagga upp sitt fysiska spel, annars är det kört mot ett lag som Djurgården.

Nu sitter Christian Eklund i TV och smörar för Djurgårdsfansen och säger att de är så solidariska och ställer upp i vått och torrt och blablabla. Eh? Är det samma kille som i förra veckan fick poliseskort ut flera timmar efter förlustmatchen mot Rögle via en bakutgång för att inte bli lynchad av fansen? Det här var humor på hög nivå.

För övrigt kan jag bara konstatera att det var en himla tur att det här inte var en måstematch för Leksand. Jag kan också konstatera att min man verkligen kan reta gallfeber på mig. Nu har han legat uppe och sett SM-finaler för att han inte fick zappa runt mitt i Leksandsmatchen. Sen kommer han ner lagom för att sätta sig i soffan och börja klaga på Leksands målvakt. Fyra gånger i samma målsituation. F-Y-R-A gånger. I varje repris. Jag fick jordens frispel och sen fick jag sätta mig på min högerhand för jag var SÅ nära att kasta fjärrkontrollen rätt i hans nuna. I en hätsk hundradel visualiserade jag hur den skulle krossa hans TV-glasögon och göra ett stort märke i hans panna. Det är en av mina speciella färdigheter, det där att tänka i bilder.

Jag frågade om han tyckte att jag skulle sätta mig och klaga på Jocke Eriksson imorgon när Modo avgör? Sådär FYRA gånger, riktigt tjata in det i ansiktet på honom. Då surnade han ihop och knep ihop munnen och vägrade svara på tilltal som en trotsig treåring. Och betänk då att han inte ens har fått se sitt lag förlora ikväll. Ibland har han inte riktigt fingertoppskänslan, han som borde veta hur det känns. Det slutade med att han stampade iväg till TV:n uppe i sovrummet och jag sitter här nere och försöker få ner pulsen.  
I morgon bitti ska jag nämligen ta ett blodtryck och stickas lite i armen, så det vore väl fint om jag hade lugnat mig till dess. Men det kan kräva skilda sovrum!

Bli först att kommentera

Lugnet före stormen

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Tystnaden är öronbedövande.  Anton var helt utan röst när han kom hem från Skellefteå igår och den har inte kommit tillbaka under dagen. Får man tycka att det kan vara skönt temporärt när en pratkvarn inte hörs? Eller är man en dålig förälder då?
Sen kom Julia hem från jobbet med feber och damp raka vägen i säng och sover som en liten gris. Ingen TV, ingen dator, inga ljud. Bara små lätta andetag.
Så denna helt vanliga måndag i mars är jag lugn och avslappnad i tystnaden och har faktiskt inte ägnat en tanke åt att det är 2 timmar, 19 minuter och 12 sekunder till nedsläpp på Hovet. Inte alls faktiskt.
Det enda som stör mig är att min näsa just nu blev lång som Pinocchios?!?!? Vad fasen hände?
Bli först att kommentera

Reje på

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Tja, det verkar som om de röda vindarna har vänt. Åt rätt håll för Stefan Löfven då, men Modo fick åka hem utan vinst från Skellefteå och Luleå kan ställa in skridskorna i garderoben och går nu på semester. Det blev med andra ord en väldigt gul-svart dag idag. Så vad säger ni? Kan vi enas om nya färger varje dag? I morgon kan vi kanske köra på…..blått och vitt? Räkna med en riktig fight mellan Djurgården och Leksand på Hovet i morgon.
Själv har jag mest ”rejt” runt som mormor skulle ha sagt. Jag har med andra ord fått väldigt lite gjort idag. Förmiddagen gick åt till att avinstallera sonen från ishallen och lösa små uppkommande problem som att hans kompis skulle med till Skellefteå helt plötsligt och därför skulle boka en biljett på ICA som var stängt fram till långt efter att vi skulle åka. Alternativet blev att boka hemma hos oss, med mig som INTE äger ett ticnetkonto utan fick hacka in mig på min mans och sen försöka skriva ut en biljett på en skrivare som krävde långa ramsor svordomar, ett och annat knytnävsslag i skrivbordet och tre omstarter.  I stress.

Så hämtade vi upp lilla systersonen och sen körde jag in gossarna till Umeå, eftersom buss- och tåganslutningen från Nordmaling lämnade en del i övrigt att önska denna söndag. På väg in passerade vi ett antal Byberg/Nordin-bussar med Modoiter som tydligen hade samma rutt.
När gossarna var satta på bussen med en order till maken om hämtning på Skellefteå busstation hade jag lite kvalitetstid i fröhyllan och sen tänkte jag gå en runda på Coop stormarknad. Det gör jag inte om igen. Jag åkte hem.

Nu har jag härskat över fjärrkontrollen och haft makten att zappa mellan båda kvartsfinalerna i hockeyn precis som jag vill! Jag har som vanligt värmt rester och inte ens närmat mig spisen!
Jag gissar att familjen är på väg från Skellefteå snart och det lär väl vara rätt så livat i bilen. Betydligt lugnare är det i syrrans bil som jag ska återställa strax. Vår guldvolvo har körförbud fram till besiktningen på fredag så jag har lånat hennes bil i helgen.
Under kvällspromenaden hem ska jag tänka ut nya kreativa formationer i Leksands lag. Det är sånt man gör dagen när man är matchledig under kvalserien.
Bli först att kommentera

Den högre makten är klädd i rött

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Det finns ingen hockeygud. Eller åtminstone ingen rättvis sådan. Bara en rödklädd med horn som uppenbarligen gillar honhundar. TIK. Jag borde sitta här och vara nöjd med en poäng mot elitserielaget när vi fick hämta upp tvåmålsunderläge men som Leksand spelade ut Timrå kan jag ju inte riktigt vara glad. Poängtappet svider. Hårt.
Hela familjen, utom Anton som har hockeyavslutning med övernattning, har åkt till Skellefteå. Jag har huserat ensam hemma och kunnat skrika exakt så mycket jag vill. Jag har inte behövt sitta och reta upp mig på kommentarer från andra familjemedlemmar. Jag har inte haft någon som ryckt av mig fjärrkontrollen i varje paus för att ”bara snabbkolla en grej” på andra kanaler. Jag har fått göra saker på mitt sätt. Och nu får jag sitta och gnälla för mig själv också. Helt slut.
Jag insåg just att jag är kopiöst hungrig också. Tredje dagen med smörgåstårta, idag i två olika varianter, toppat med dubbla tårtor och dubbla dignande kakfat hos först lillebror Anders och sen lillasyster Annica som båda fyller år idag. Nu blev det liksom plötsligt soppatorsk av tomkalorierna.
Jag hade tänkt äta en grandios filmiddag i min lättjefulla ensamhet, men nu kom jag ihåg att vi har grillade hemgjorda burgare i kylen sen igår. Det kändes som en lottovinst just nu. Det finns i alla fall en mat-Gud.
Bli först att kommentera

Bengalskandal

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Fjällräven Center ringde just. Ja eller lillsonen som är där med maken och storsonen. Han var inte glad. Det flammade ju upp en bengalisk eld innan matchen i närheten av Skellefteåklacken. Modoiterna tog beslutet att plocka ut hela Skellefteåklacken för kroppsvisitering utanför arenan, för att se om det fanns fler bengaler. Först hade de fått vänta ute i kylan i 20 minuter innan de ens hade börjat och sen hade lillson och kompis hamnat längst bak i kön.  Det blev rätt kallt att stå ute i T-shirt ikväll så länge. Dessutom kom de inte in i arenan förrän det var knappt två minuter kvar av första perioden. Sonen var rasande. Han skulle kräva biljettpengarna tillbaka.
Dessutom hade någon av vakterna gjort sig lustig och sagt att Skellefteå hade tagit ledningen. Lögnare. Och om det stämmer som någon annan sa att förra matchen så tände Modo-klacken en bengal, men UTAN att man skickade ut Modosupportrarna för visitering – jag då undrar man ju faktiskt vad de håller på med.

Jag konstaterar att jag gjorde ett fantastiskt smart val ikväll. Just alternativen att stå ute i kylan hela första perioden mot att sitta hemma i ett varmt, tyst och ensamt hus och se matchen på TV med ett glas vin i nypan, kändes ju inte så svårt att välja mellan. Och eftersom sonen nu är inne i arenan äntligen så kommer naturligtvis högre makter att se till så att Skellefteå tar ledningen nu. Som kompensation för utevistelsen liksom. Eller hur?

Bli först att kommentera

Queen i baren

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Jag är hög idag. Inte ett dugg liksom ”bakfull” utan bara hög. Solen skiner och fåglarna kvittrar och jag känner mig ungefär som att jag skulle kunna ta mig för precis vad som helst idag och gå iland med det. Tänk att en hockeymatch kan göra så stor skillnad. Och tänk att resultaten i de två andra kvalseriematcherna också bidrar till det.
Jag vaknade pigg och utvilad vid sex-tiden i morse efter fyra timmars sömn. Innan jag liksom hade hunnit koppla hjärnan till magkänslan så visste jag bara att det här var en bra dag att vakna upp till. I nästa hundradel insåg jag att kvalserien var igång och att Leksand för en gångs skull fått en drömstart, dessutom välförtjänt och det i en match som jag varit grymt orolig för. Snacka om orsak-verkan.
Jag har läst allt som går att läsa om första omgången i kvalserien. Jag har finkammat och njutit av varenda liten stavelse överallt. Matchen kunde man liksom aldrig njuta av just i stunden, annat än precis vid Leksands tre mål. Det är liksom bara en fruktansvärd nervpers och ett evigt sneglande på klockan som jag bara ville skulle gå fort, fort, fort i matchen igår.
Men det finns ju ingen tid att vila så mycket på lagrarna. I morgon smäller det igen. Hemmamatch mot Timrå. Laget måste ladda om snabbt, nollställa sig. Jag kan passa på att njuta en dag till.
Fram till nedsläpp i morgon eftermiddag är jag liksom Queen i baren!
Bli först att kommentera

Sweet sixteen

Av , , Bli först att kommentera 14


Lillebror och storasyster. Time flies skulle man kunna säga.

Sweet sixteen. Visst är det så det heter när ens små barn plötsligt får oformligt stora fötter och oren hy? När rösten svajar upp och ner gränsen mellan skratt och gråt och ilska är hårfin. När man ena dagen är i princip vuxen och nästa knappt skolmogen?

Vi är där nu. För femte gången. Anton, familjens lillson, fyller 16 år idag. Och det känns lika otäckt nu som för nio år sedan när vi passerade den här gränsen första gången. Vart tog tiden vägen?
Han såg fasligt stor ut där han bredde ut sig i tonårssängen under fikabrickan i morse, glad som en lärka. Och ännu större såg fötterna ut när vi konstaterade att han inte klarar sig med storlek 42 på nya skorna. Vad är det som händer?

För att jag inte ska ha tid att sitta och grubbla på den formen av petitesser så kör Kvalserien igång idag. Det är inte första gången det händer på just Antons födelsedag. Men den sista som jag kommer ihåg klockrent var för sex år sedan när sonens tioårsdag närmade sig ett kritiskt läge. Kvalserieinledning mellan Leksand och Skellefteå AIK. 

Som tur är hamnar vi inte i det läget i år. Men vem vet hur det ser ut nästa år? Målsättingen är förstås att Leksand ska ta sig upp till Elitserien och jag är långt ifrån säker på att resten av min familj tycker att det vore trevligt om det blev så.
Fram till idag har det bara varit min man som varit labil i huset. Skellefteå-Modo i SM-slutspelet tär på nerverna. Jag har vilat mig i form.
Men från och med idag är vi två som går på nålar. Det ska bli så sjukt hemskt! Och så sjukt kul! Örebro borta. En skräckmatch.

Som tur är åker 16-åringen på träning lagom till min match börjar. Jag kan alltså inte förstöra hans födelsedag om det går åt h-vete. Fira ska jag däremot göra oavsett. Återstår bara att se om det blir dubbelfirande eller om jag får nöja mig med Sweet sixteen.

 
Om man vill backa tillbaka tiden en sådär sex år så kommer krönikan jag skrev den födelsedagen här.

Vårt äktenskap går in i sin fjärde kvalserie
Min son fyller tio år i dag. Vår son. Pojken har nämligen en pappa också. En som tyvärr håller på Skellefteå AIK.
För mig som leksing har hockeysäsongen pendlat mellan hopp och förtvivlan och plötsligt kom spelschemat för kvalserien. Jag såg hela livet passera revy när jag insåg vad som skulle komma att utspela sig redan i den första omgången i kväll. Leksand mot Skellefteå AIK. På sonens tioårsdag. En förälder förkrossad, en galen av lycka. Kan sånt ge men för livet på en tioåring?
Efter ett 23-årigt förhållande mellan två fanatiska hockeysupportrar skulle man kunna tänka sig att hettan försvunnit med åren. Glöm det.
Det gick utmärkt så länge AIK spelade i någon ynklig hall i Piteå och Leksand på de stora arenorna. Men det var då. Vårt äktenskap går in i sin fjärde kvalserie. Utgången är oviss.

När lampan släckts ligger vi på varsin sida i dubbelsängen. Ett enda ord om hockey kan utlösa ett gräl som fördröjer nattsömnen med timmar. Varje gång jag hör honom sjunga AIK-sånger i duschen får jag en närmast obetvinglig lust att sparka in dörren. Jag biter ihop så käkarna knakar när han kommenterar att Backlund släppte fem mål i senaste matchen. Själv är han bergsäker på Hadelöv som matchvinnare.
– Han höll nollan mot Löven, säger maken.
– De dömde ju bort ett regelrätt mål. Det var inte en moralisk nolla, replikerar jag och vet att det får samma effekt som när vi läser i Norran om att Prochazka kört in i en stolpe och jag skadeglatt frågar om han var nykter? Chad Hinz rattfylla under kvalserien i fjol svider än. Det är kreativt att ge förslag på vad AIK:arna kan tänkas skylla på i år.

Förhållandet överlevde otroligt nog kvalserien där Leksand spelade bort Skellefteå sista matchen.
Jag gick raka vägen från Leksandsklacken till supportershopen. Min man tycker nämligen jag är gnällig när jag surar över att han inte har lagt i de påslakan jag vill. Han anser att det kvittar vad man sover i. Jag tänkte handla Leksandspåslakan till dubbelsängen den dagen, men jag veknade. Det var för svårt att sparka på en som redan låg.
Förhållandet överlevde också att Leksand gick upp i fjol. Jag plockade undan varenda Leksandspryl och såg till att vara ur vägen när den bedrövade maken kom hem. Vi pratade inte på veckor. Jag sov gott i vilka påslakan som helst, medan maken vred och vände i sängen under djupa suckar. Det är lätt att vara vinnare.
Men vid en djup diskussion om lycka för några månader sedan, frågade jag min man när han var riktigt lycklig senast.
– Det var när Drake (Berehowsky) avgjorde mot Leksand i fjol, svarade han.
Sånt säger man inte ostraffat.
Det är en sak att stå i var sin klack i en ishall. Mitt i sonens tioårsfirande tvingas vi se matchen tillsammans. Med ett soffbord som enda skiljelinje framför tv-sändningen. Sist lyckades jag nästan krossa hans fot med en förlupen knytnäve. Av misstag förstås. I kväll kan det sluta hur som helst.
Hur det än går är en av oss förlorare. Och en ny sömnlös natt väntar med fienden i dubbelsängen.

Bli först att kommentera

Riktig kyla?

Av , , Bli först att kommentera 11

En av mina favoritsysselsättningar på morgonen är att se på väderleksrapporten. Det är något fascinerande att sitta och titta på en väderkarta och sen titta ut och konstatera att det där stämmer inte alls. Eller att det stämmer.

Ännu mer fascinerande är det att konstatera att allting är relativt. Som åsikterna om kyla till exempel. Dagens citat kommer från morgonens meteorolog som sammanfattade väderläget för landet.
"I natt har det varit riktigt kallt, det har till och med varit någon minusgrad"
No shit?!? Och jag som hade tänkt sätta ut pelargonerna nu när jag räknar med frostfritt i mars. NOT.

Bli först att kommentera

Vår?

Av , , 2 kommentarer 13

Ordningen är återställd. Magsjukan väck *peppar peppar* . Jag vädrar ut alla eventuella baciller som kan ha gnetat sig kvar och tittar på väderleksrapporten. Äntligen är våren här säger de på TV. Jag tittar ut och konstaterar att de har rätt.

För visst är det så att våren är ett jädra snöhelsicke den också?? I morse kände jag mig som en statist i Barnen från Frostmofjället när jag skulle ut och sätta i motorvärmaren. Man såg knappt handen framför sig. Planen att äta lunch i solen på altanen la jag ganska raskt åt sidan.
Men nu ser det fint ut. Ja, inifrån alltså. Utifrån är det fortfarande Frostmofjällvarning.
Krokusarna ligger under 80 centimeter snö. Gräsmattan likaså. Plattgången ligger under en decimeter blå-is. Det är snorhalt på morgonen och blöt-sörja på kvällen.
Som sagt, våren är här- men den ser inte ut som i veckotidningarna eller Stockholmsområdet.
Den ser ut som vanligt. Här.
2 kommentarer