Om man tycker att man sovit för mycket och…

Av , , 2 kommentarer 14

Om man tycker att man sovit för mycket och haft en alldeles för stillsam helg kan man alltid balansera upp det med att i natt springa och tömma spyhinkar och badda kallsvettig panna på lillsonen som fick någon form av akut magsjuka när han kom hem igår kväll från gårdagens bortamatch i Sundsvall. Den senaste timmen har han legat och jämrat sig i magont och låtit ”som en riktig karl ” om ni förstår hur jag menar. Såhär på nattkröken står han i duschen medan jag diskar hinkar och är allmänt till hands eftersom han är rätt skakig efter att ha tömt allt som går att tömma. Det påminner faktiskt om matförgiftning. Vi får väl se om det är fler ur hockeylaget som har samma nattsysselsättning för alla åt samma mat igår. Han konstaterade just att det känns konstigt att ha magsäcken helt tömd, men att det just för närvarande är en ganska skön känsla. Det gick också just upp för honom att Modo-Skellefteå kan vara i fara ikväll, men min erfarenhet säger att just magsjuka som tur är kan ha ett ganska snabbt förlopp. Och ännu snabbare om det är något han ätit. Vi tar väl en timme i taget helt enkelt.

Att betänka

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag såg ett mycket intressant inslag på morgon-tv om en kvinna som blivit våldtagen två gånger som liten och som nu startat en barnverksamhet för att ungar ska lära sig lita på magkänslan ( min tolkning) och skilja rätt från fel. Det var väldigt, väldigt givande och högaktuellt en dag som denna.
8 Mars är betydelsefull för mig.

Den internationella kvinnodagen helgar jag för övrigt med att läsa chiclit-romanen ” Rätt åt dig” av Jane Fallon. En historia om en bedragen kvinna som bestämmer sig för att utarbeta den ultimata hämnden. Passande eller bara tragiskt?
För övrigt ska jag tydligen fira den med ett snabbinkallt tandläkarbesök eftersom de inte var nöjda med avgjutningen till nya kronan som jag gjorde förra veckan. Blä.
Det kändes som ett mycket sämre alternativ än att gå på Näslunds konditori och ta en fika med mina döttrar som var min plan idag. Blä igen.

För övrigt citerar jag en av mina cybervänner som idag hade denna status på sin facebook.
Idag vill jag inte bli gratulerad eller, hemska tanke, bli ihågkommen med blommor. För er som känner en irrande gåvoreflex: Sök upp ett projekt för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa! Hos till exempel Action Aid kan du sponsra en barnmorska. Eller varför inte en skoltoalett så att även flickor kan gå i skolan.

Knock out

Av , , Bli först att kommentera 22

Jag vaknade av att det blev svart. Jag förstår att det låter märkligt men det kändes precis så. Man hinner förnimma ljuset tusendelen innan det smäller till. Det kanske var luftdraget. Den skönaste morgondvalan förvandlades till något helt annat.

Under alla dessa miljoner småbarnsår hade man alltid en viss beredskap för den här typen av händelser . Man sov med ett öga öppet, vaksam på varje rörelse i dubbelsängen. När som helst kunde en barnafot slå ner som en mindre handgranat rätt i nyllet. Helt utan förvarning var läppen spräckt av en vass 4-årig armbåge. Mina ben var lika blåmärkta som en marmorerad batikduk.
Men från att de där fötterna och armbågarna blev tyngre och större och hårdare och orsakade mer skada, så upphörde de plötsligt att slå ner i min säng. Jag invaggades i en falsk säkerhet.

Men plötsligt, utan minsta förvarning, så hade jag denna morgon en rak vänster rakt över näsbenet. Den här gången från en välvuxen näve men god nedslagskraft. Eftersom armen den satt på är ganska lång torde fallhöjden ha varit hög.
Så nu fick jag en påminnelse om att man aldrig kan lita på någon om man ska dela säng. Det är inte riskfritt med en 48-åring i sängen, snarare blir skadeverkningarna värre.
Jag får återgå till att sova med ett öga öppet.
Och om ni undrar varför det hänger ett par handklovar på sänggaveln hädanefter så vet ni vad jag ska använda dem till!

Puls

Av , , 1 kommentar 13

 
Trots att Peter Öberg tillhör fienden Västerås, så är han ju en hyvens grabb från Nordmaling och lite stolt blir man alltid när han blir uttagen till veckans lag tillsammans med en och annan Leksing.

Jag ligger bekvämt tillbakalutad i sängen och ser Rögle-Malmö på TV och Västerås-Oskarshamn på S24 i datorn. Rögle har just reducerat och Västerås just bränt en straff. Det är kamp på liv och död på båda arenorna och jag måste säga att jag är oerhört tacksam för att Leksand inte är inblandad i den här striden . Än.
Och fast jag intalar mig att det här inte rör mig just nu, att jag inte behöver oroa mig, så slår pulsen i 200 och det kryper i kroppen. Vem håller jag på? Tja, det spelar egentligen mindre roll.
Men eftersom jag är en blödig typ så måste jag ändå hålla en liiiten liiiten tumme för Västerås som har en Nordmalingsspelare i laget.
För även om Peter Öberg numera tillhör fienden, så är han en sån himla hyvens kille att jag måste unna honom den framgången. Ja, så läng det inte drabbar Leksand förstås- det finns ju gränser!
***
I Elitserien är det samma panik. Linköping kvitterade just och fick igenom en videogranskning. Bara sekunder kvar och vi får möta Djurgården i kvalserien. Det ska bli skoj! Det måste ändå kännas bittert att som Djurgården få spela kvalserie på grund av målskillnad eller som Växjö få släppa slutspelsplatsen till Modo i sista skälvande omgången.
Men sån är idrotten. Fasansfull eller  ljuvlig beroende på hur ödets lott faller just då.

Kombinationen ”power nap”, hämta son vid…

Av , , Bli först att kommentera 17

Kombinationen ”power nap”, hämta son vid ishallen i kall bil, prata match med Adrenalinstinna hockeypojkar och så en dos frisk nattluft på det, visade sig vara en katastrofal mix vad gäller min medelålderssömn! Somnade inte förrän klockan närmade sig fyra och var följdaktligen helt död när sonen ringde nyss och ville ha hämtning på lanet. Det var en samling mycket bleka och hålögda tonåringar där inne i mörkret på Oasen. Två rätt likbleka ledare också, varav den ene var storsonen som jobbat natt där. Nu har vi kånkat in dator,skärm , stol,tangentbord , sladdar, hubbar , halväten matsäck och så vidare. Lillsonen somnade i samma sekund som huvudet landade på kudden. Jag trodde Jag skulle göra detsamma, men se nu är det den där kombinationen med några timmars sömn och friskluft på det som spökar igen. Det får nog bli en ny power nap till lunch idag!

Jag har just hämtat lillsonen och lagkompis…

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag har just hämtat lillsonen och lagkompis vid Norrskenshallen efter deras bortamatch mot Härnösand. Det var bara hem och kasta in hockeypåsen och sen till UG som har LAN till åtta i morgon bitti. Ingen hade sovit något på bussen hem. Jag säger bara en sak. Tur Jag Inte är ung längre. Det finns inget i världen som skulle kunna slita mig från sängen just Nu.

Heta nätter, vita dagar

Av , , Bli först att kommentera 19


Det är väl ungefär såhär min förstfödda får äta frukost på säng idag, när jag inte är där med frukostbrickan. Jag fick nöja mig med ett grattis via mobilen till min 25-åring.

Det är samma väder idag som den här dagen för 25 år sedan. Kallt och soligt. Vid den här tiden hade jag precis avverkat de sista hårda minuterna av min första förlossning och krystat ut min förstfödda. Jag var så sjukt nöjd över att ha klarat det utan smärtlindring och gjort det jag föresatt mig. Ja, även om jag blev tvungen att ta min man i örat och styra upp saker själv. Han ville inte vara till besvär där på sjukhuset. Såna petitesser struntade jag fullständigt i efter månader av minutiösa förberedelser. Jag hade min plan och den skulle följas. Punkt. En het natt kan man säga.

Det var en stor upplevelse, ett ögonblick jag aldrig glömmer.
8.05 anlände hon, vacker som en dag. Solen silade in genom fönstret på Uppsala akademiska sjukhus där de första dagarna tillbringades. Med ljusblå sittring för den ömmande underdelen och så små matportioner att de nyförlösta ammande mödrarna slogs om de för-portionerade brickorna som delades ut enligt sängnummer. Ljuva tider.

Bäst minns jag bussfärden hem med mitt knyte i den mintgröna babyliften, knytet  iklädd en mintgrön och blårandig dräkt som jag stickat. Det var ju inte tal om att ta taxi! Vi hade ju busskort och både min man och jag är uppfostrade i att man inte lägger pengar på sånt i onödan. Väl hemma insåg jag var liksom helt plötsligt att jag var någon som skulle ha ansvar för en annan människa resten av mitt liv. Vilken panik!

Så känns det fortfarande. Ja, inte paniken då, men det där med ansvaret.
Nog vet jag att det där lilla knytet numera står på egna ben. Hon som är utbildad journalist, har fast jobb på resemagasinet Escape 360 där hon just nu har en redaktörs alla uppgifter och just har köpt en lägenhet i Sundbyberg för en väldig massa pengar. Hon som var producent för Södertörns stora studentspex, jobbade extra som personlig assistent hos en liten kille som hon avgudar och som numera är ordförande i sin bostadsrättsförening.
 Jag vet, hon klarar sig själv.

Men idag känns det ändå konstigt att jag inte är där med frukost på säng , tända ljus och paket. Paket har vi visserligen skickat, men det blir ju ändå inte samma.
Tårta äter vi hos lilla brorsdottern Olivia som också fyller år idag. Jag tar en bit för dig också då Sofia. Grattis på födelsedagen!

Tillhörighet

Av , , Bli först att kommentera 13

Vi har premiärgrillat idag! Åh, så gott! Klyftpotatis och kantarellsås bidrog till perfektionen. 
För övrigt kretsade middagsdiskussionen mest om hockey, som det som bekant är mycket av nu i kval- och slutspelstider.
Maken är väldigt nöjd med att ha fått över småkusinerna till Skellefteå AIK eftersom resten av deras familj består av Modoiter och Lövare. Han är också mycket nöjd med att ha ”skrämt” sonens kompis till Skellefteå AIK-supporter genom att hota med att dra in skjutsen till ishallen.
Jag bidrog till diskussionen genom att berätta om min djävulska plan om nu dottern tänker fortsätta att detja sin dalmas som möjligen skulle kunna resultera i barnbarn på sikt – jag räknar med medhåll från hennes eventuella svärföräldrar och ser hundra miljoner möjligheter till att lägga in stora belopp i Leksands souvenirshop  då!
Och bäst som vi sitter runt middagsbordet inbegripna i hockeydiskussionen säger familjens fullständigt ointresserade hockeyhatare med ett mycket brett leende  : Mina barn ska hålla på AIK. Solna AIK.
Jag tror maken blev så chockad att han blev tvungen att trycka in ännu en potatisklyfta i munnen innan han lämnade bordet. Jag återkommer med lagtillhörighetsfacit om en sådär 25 år.

Ringaren och kräket

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår kväll låg fredagkvällen framför oss som en skön hägring. Men planer är väl till för att ändras gissar jag?
Anton kom hem från träningen och var rätt svullen över ena ögat. Gossarna hade kampat lite på träningen och oturligt nog hade målvaktsmasken flugit av sekunden innan sonen slog i isen med pannan.  En rejäl bula och en liten svullnad var det då. I morse såg han lite värre ut. När jag väckte honom och frågade hur det kändes ansåg han själv att han var i toppform och att han skulle spela match på lördag.
”Men ser du någonting” undrade jag.
”Varför skulle jag inte göra det” sa han och tittade frågande på mig med ett öga. Det enda han kunde öppna alltså.
”Jag tror du ska ta dig en titt i spegeln” sa jag.
Han såg ut som att han varit i ett rejält NHL-slagsmål.

Jag sa blankt nej till match på lördag. Jag tror inte att avståndsbedömningen är ultimat för en målvakt med ett öga.
”Men jag tänker i alla fall åka med UG och bowla ikväll” sa han surt när han gick till skolan.
Tio minuter senare kände jag att något i huset kändes…annorlunda. Julia brukar alltid öppna dörren till sitt rum när hon går till jobbet, men nu var den stängd. Jag knackade på och undrade om hon hade försovit sig.
”Jag har spytt, jag blir hemma” sa den ynkliga lilla rösten under täcket.
Hon såg ruskigt blek ut.
En härlig inledning på helgen för sonen som missar matchen och dottern som skulle ut med kompisarna på impro-show ikväll.

En stund senare ringde storsonen och meddelade sin hemkomst, för han hade blivit inringd till jobb på Ungdomsgården ikväll. En timme senare landade min man i soffan helt utslut efter veckans jobb, men på ett strålande humör.
”Åh, så skönt med helg, jag tror jag ska ta mig ett glas vin, de är evigheter sen” pustade han.
Eftersom jag hade skottat fram altanen och släpat ut ett bord och en bänk tog vi varsin smörgås och satte oss i solen.
”Ska du ha en kopp kaffe eller ett glas vin till” undrade jag.
Han valde kaffe. Till att börja med. Sen skulle han minsann dricka vin.

Då ringde telefonen och plötsligt skulle han också jobba på UG ikväll. Utan vin!
 Så far, storson och enögd son har varit och bowlat med UG ikväll och döttrarna har ockuperat TV:n för miljontals serier.
Julia ser fortfarande slagen ut. Det enda roliga hon hade idag var att påpeka att enögde sonen såg ut som ringaren Quasimodo och sedan med triumferande min upplysa den notoriskt smitträdde storsonen att hon hade magsjuka. Äkta syskonkärlek.

Själv har jag kryssat mellan hockeykanaler för att se vilka som tar sig till allsvenskans playoff och det var en riktig rysare. Fram till sista sekunderna var Mora i playoff. Sen var det tack och hej och välkommen Oskarshamn istället. Jag gråter inte!