Ticnetångest

Med åren har jag dock fått lite rutin. Jag vet att om man ska ha två bra sittplatser till svärfar och make så kan man inte hålla på och jiddra och leta en bra plats på en viss sektion. Då är det kört. Sittplatsbiljetterna går åt på trettio sekunder. Det innebär å andra sidan att man kan få pröjsa onödigt mycket för en onödigt bra biljett, men det får man ställa mot att man överhuvudtaget får biljett. Ska man gå med svärfar som är 80+ och har ett dåligt ben sedan 40 år tillbaka, så måste man sitta drägligt med få trappor och nära till toaletter och andra faciliteter.

Igår hade jag en klar strategi. Jag satte mig själv vid ena datorn och Petter vid andra. Dubbla bankdosor inkopplade för betalning. Jag skulle klicka på bästa lediga plats och boka de biljetterna direkt. Petter skulle på andra datorn leta någon minut på bra platser till billigare pris.
När man har fått igenom sin bokning har man nämligen några minuter på sig att betala, innan biljetterna trillar tillbaka in i systemet och man ”tappar” dem.”Tappar” man sin biljett kan det finnas en utväg. Har man tur är det någon som får sin internetuppkoppling bruten eller har en dator som hänger sig och på så sätt ”tappar” sina biljetter för att de inte hinner betala i tid. Är man då snabb och har suttit och klickat på uppdatera-knappen varannan sekund någon timme, så kan man plötsligt få tag i biljett igen. Om man har tur. Den enes död, den andres bröd alltså. Så skulle Petter hitta bättre pris skulle jag alltså låta mina biljetter gå tillbaka in i systemet. Ståplats för söner, småkusiner och kompisar visste jag av erfarenhet att jag skulle ha minst en timme på mig att boka.

Fem i tio hade vi loggat in på varsitt Ticnet-konto, med järnkoll på TV-klocka, mobilklocka och datorklocka. Någon minut innan tio började vi klicka på uppdateraknappen för att vara beredda direkt som biljetterna blev tillgängliga för bokning. Poff så dök de upp på skärmen och snabb som en vessla klickade jag fast två ”bästa lediga plats-biljetter” till det facila priset av 720 kronor.
Petter letade på andra datorn för att se om vi skulle kunna hitta ett bättre alternativ. Utan framgång kan jag säga. Det fanns bara enstaka platser med dålig sikt kvar. En sån fick svärfar och maken sitta på förra matchen, eftersom Petter som skulle boka hade order att leta plats på en viss sektion. Det misstaget gör vi inte om.

Jag undrar hur många sittplatser som är förbokade genom Skellefteå Kraft arena redan innan? Till företagare, sponsorer, klubbkändisar, slutspelspaket  osv? Det måste ju vara en hel del med tanke på de sekunder det tar innan sittplatserna är slutsålda.
Vi satt kvar inloggade med ständig uppdatering de närmaste timmarna för att se hur biljettillgången förändrades. När det såg ut att komma loss en biljett så var den ändå inte bokningsbar.  Stackars alla som inte hade fått biljett och som där satt och kastades mellan hopp och förtvivlan. Det är i alla fall ett fascinerande scenario.

Nu var dagens äventyr inte det värsta jag varit med om i biljettbokningsväg. När döttrarna skulle på Flight of the Conchords på Cirkus i Stockholm för ett par år sedan var jag nära att få en hjärnblödning! Stressnivåerna var all time high och först efter två timmar med knapptryckning varannan sekund fick jag till slut som genom ett trollslag loss biljetter. Då hade ungarna kastats mellan hopp och förtvivlan länge. När AC/DC skulle bokas bröt systemet ihop och det blev allmänt kaos med nya inloggningar hundratals gånger.

Med facit i hand så var dagens äventyr på Ticnet alltså hanterbara, men jag behöver inte se matchen på plats för att få mitt adrenalinbehov tillgodosett. Det är redan överdoserat! Jag ser matchen hemma i lugn och ro, med ett helt annat adrenalinframkallande inslag. Det där papperet från Skattemyndigheten har ungefär samma effekt som en SM-final vad gäller det!