Missbrukaren i mig
Min mamma fyller 70 år på fredag. Det innebär att det är lite extra att stå i såhär sista dagarna innan. En och annan tårta ska bakas, släkten kommer så det ska bäddas till kusiner och syskon och så vidare och så plötsligt uppstår en uppsjö av mer och mindre kreativa projekt i det här huset.
Man jobbar bäst under press uppenbarligen. Precis rakt emot allt jag försökt ändra på senaste åren alltså. Dessutom vet man per automatik att man aldrig har så många besökare som de dagar när man har knökfullt på alla fronter ändå. Samma fenomen som att min man får jobba över varenda dag just när det är som värst hemma.
Och det är då det händer. Jag står i vardagsrummet och tänker att det är skönt att jag ändå har haft en plan i god tid och att jag har saker under god kontroll. Vad gör jag då? Fortsätter enligt den uppgjorda planen? Stryker något från listan så att det ska bli ännu lugnare?
Självklart inte. Det är då jag plötsligt ser att vardagsrumssoffan behöver tvättas och river ut halva vardagsrummet av bara farten. Det är då jag ser de där tapetrullarna som man borde ha gjort något åt. Det är då jag börjar omstruktureringen av ett bohag i lådor i källaren. Det är då jag börjar med ytterligare projekt som gör att stresspåslaget blir megastort. Jag blir som en alkis på väg mot systemet, som en knarkare med nålen inom räckhåll, i jakten på mitt eget adrenalin.
Självklart inte. Det är då jag plötsligt ser att vardagsrumssoffan behöver tvättas och river ut halva vardagsrummet av bara farten. Det är då jag ser de där tapetrullarna som man borde ha gjort något åt. Det är då jag börjar omstruktureringen av ett bohag i lådor i källaren. Det är då jag börjar med ytterligare projekt som gör att stresspåslaget blir megastort. Jag blir som en alkis på väg mot systemet, som en knarkare med nålen inom räckhåll, i jakten på mitt eget adrenalin.
Sist det hände var när vi skulle ha middagsgäster och jag hade en hel timme över tyckte jag. Innan jag visste ordet av hade jag satt en deg och vispade ett par bunkar kaksmet i vild panik. Adrenalinpåslag i en situation som skulle ha varit precis hur lugn och avslappnad som helst egentligen. Storsonen satt vid bordet, tittade på mig och sa:
-Mamma, vet du om att det finns terapi för sådant där beteende? Man kan få hjälp!
– Jaja, svarade jag.
Men faktum är att hans skämt har ett korn av allvar. Idag skulle jag ha behövt projekt-antabus i en rejäl dos! Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Men jäklar vad effektiv jag har varit på morgonen när adrenalinet susat genom kroppen.
-Mamma, vet du om att det finns terapi för sådant där beteende? Man kan få hjälp!
– Jaja, svarade jag.
Men faktum är att hans skämt har ett korn av allvar. Idag skulle jag ha behövt projekt-antabus i en rejäl dos! Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Men jäklar vad effektiv jag har varit på morgonen när adrenalinet susat genom kroppen.
Senaste kommentarerna