Be afraid

Av , , Bli först att kommentera 9


Och så var den sagan slut. När man inte behöver oroa sig över att Sverige ska släppa in mål längre, så kan man istället oroa sig över att den Ukrainska maffian ska råna svenskar och avrätta dem i något grustag. Be afraid. Be very afraid.

Därför är det ju tryggt att se statusuppdateringar från sonen på Facebook, så att man vet att han är vid liv.  
Det verkar som att andra i familjen har bättre koll på läget. Storasyster har koll HÄR

Mammas mardröm

Av , , Bli först att kommentera 13

Sonen hörde av sig från Kiev häromdagen. "Om du vill veta hur vi har det, så har vi det bra".
Ja, det ville jag ju. Och om jag ville höra mer om resan så kunde jag läsa hans reskompis Eric Boströms inlägg på Facebook, hälsade han. Så det gjorde jag idag. Jag säger bara TUR att jag inte läste det när de just hade landat i Moskva! Jag kan lätt sätta mig in i stressen och adrenalinpåslaget i en sån här situation och jag vet att vi har vissa likheter min son och jag.
Så här gick första etappen tydligen. Direkt stulet från Erics inlägg.

Helt sjukt intressant resa från Arlanda till Moskva. Det började med att vi kom till Arlanda över 1.5 timmar innan och började köa. Världens långsammaste köer till incheckningen gjorde att vi fick se tiden sakta men säkert rinna iväg. När vi närmade oss incheckningen var det mindre än 30 minuter kvar till planet lyfte och de i kassan berättade om att några ryssar checkat in gevär och andra vapen, vilket drog ut på tiden. När det äntligen är vår tur att checka in så får vi höra att planet är överbokat "kan vi få in dem trots att de inte har någon plats?". Det kändes ju inte sådär jättelovande…

När det var drygt 10 minuter till att planet skulle lyfta fick vi äntligen våra väskor incheckade och vi fick springa till säkerhetskontrollen. Väl där ser vi att det är en kö på typ 100 pers, så Petter tränger sig fram och frågar om vi kan gå före.

Flyget skulle lyfta 11.45 och 11.43 satt vi i planet på våra platser. Riktigt stabilt. Vi flög för övrigt i samma plan som Björn Borg.

Resan har börjat lugnt och harmoniskt, det här var den sträckan vi kändes oss tryggast inför… Hoppas det går lika smidigt i fortsättningen också! 🙂

Njuta av nuet

Av , , Bli först att kommentera 11

Man är alltid i olika fas i livet. Eller olika falla ödets lotter – just idag. Det där med att leva i nuet gör ju att det roliga man hade igår inte uppväger om livet är jävligt trist idag.
Så i soffan hemma sitter en ilsken unge efter att ha förlorat dagens brännbollsfinal. Samtidigt så får jag ett sms från lilldottern som har fått Midgårds mattestipendium och 1000 spänn för andra året i rad. Win some loose some liksom
Mellandottern kom hem från London igår, med en liten suck över att resan var över. Samtidigt hade hennes storebror landat på läktaren i Kiev och tittade på EM-fotboll. Förlust för Sverige visserligen, men inte går det någon större nöd på honom för det.

Själv var jag ute i stugan igår med min inlånade ”handyman” och bar sten och bruk, medan han murade skorsten åt mig. Sen åkte jag raka spåret till flyget och hämtade hem de kvittrande damerna och missade halva fotbollen. Idag rensar jag ogräs och röjer ett kopiöst rörigt hus efter allt flängande. Då är det skonoingslöst svårt att njuta av nuet!

Zoombies

Av , , 2 kommentarer 12


Halvklar Zoombie inför brännbollen. Notera tomatpuresåret. Tips från Elsa Bjelkedal som är sminkproffs!

Zoombiestatusen var hög imorse när jag kom ner i köket, där Isa höll på att sminka lillebror och kusin inför dagens brännbollsturnering på Artediskolan. Väl ute på fältet för att se deras första match såg jag också en del superhjältar. Men jag såg många, många fler som tyckte att utklädningsgrejen är pinsam och löjlig.

Isa sminkar kusin Linn som också går i Antons klass och därmed var Zoombiedraftad

Det fick mig att minnas de där utklädningsveckorna man hade själv när man gick i nian. Vi var clowner.
”Scary” kommenterade Anton.
 Bäst minns jag nog när jag som sjundeklassare såg killarna i nian utklädda till gamla tanter. Jag glömmer aldrig ”Pigge” Nordell och unge herr Johansson som den veckan körde moped i gamla damkappor, rediga nylonstrumpor, hatt och handväskan snitsigt över moppestyret.
Varför är så många unga idag rädda för att bjussa på sig själva och spexa lite?

Kusinzoombies. Såg värre ut i verkligheten än på bild dock.

Ur led är familjen – och fotbollen

Av , , Bli först att kommentera 14

Ur led är familjen. Och lite ur led blir jag också då. Det saknas liksom bitar i pusslet. Alla är spridda lite här och där känns det som. Tur man kan fylla upp med andras barn då. I natt sov kusin och kompis här.
Sofia i Stockholm har jag knappt hunnit prata med sedan hon var hemma förra helgen. Julia är kvar i London och såg sina tonårsidoler Blink 182 igår. Jag hoppas allt har gått finfint.
 Idag flög Petter till Ukraina för att se Sveriges gruppspelsmatcher i fotbolls-EM. Det känns väl inte helt säkert att ha honom i det där korrupta landet, men det är inte mycket jag har att säga till om där. Jag hoppas bara han får kul.

Vi andra fick nöja oss med skandalmatchen pojkar 96 mellan IFK Rundvik och Lycksele. Nog för att det har varit turbulent tidigare när detta Lyckselelag spelat här, men idag tog de priset. Eller vad sägs om att en spelare sopar till domaren så att domarens glasögon flyger av? Eller att man har en tränare som springer runt plan och skriker? Eller spelare som springer och skriker till publiken som om han hade fått ett psykbryt modell större? Det är faktiskt synd att ett lag med så många duktiga spelare, skämmer ut sig såhär. De borde försöka vara stolta över att de vinner istället för att klippa till domare och skrika och gaffla på plan hela tiden? Tur ändå var att det var en mycket erfaren domare som dömde. Men han sa efter matchen att han aldrig under sina 20 år som domare hade blivit slagen förut. Låt oss slippa sånt här i fortsättningen.

Impopulär

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag är just nu rätt impopulär hos en del. Jag fick inget jubel igår när jag tvingade minstingen med ut i stugan för att vi skulle hinna måla och gräva rabatter. Jag fick ännu mindre jubel när jag påminde honom om att både han och föräldrar ska städa på Olofsfors AB kl 09.00 idag för LN91:s räkning. Däremot blev det ingen ilfärd till Skellefteå efter Isas match på Röbäck idag. Tanken var att hinna dit och måla svärfars hus ikväll och i morgon. Men väderprognosen med 7 grader och regn satte stopp för det. Det är nog tur, för min mans handled såg inget vidare ut igår kväll.
Istället blir det Antons fotbollsmatch i Rundvik som blir söndagsnöje.

Jag blev varse sättpotatisen och kryddplantorna på altan i morse. Ibland flänger man runt så mycket med allt som ska göras på andra ställen, att hemma förfaller totalt på kuppen. Ska man få någon potatis innan vintern är det kanske läge att få ner den i jorden nu?
Men något ska man väl göra i regnet en söndagsmorgon också?

Halv åtta hos oss

Av , , Bli först att kommentera 13

 


Det ser kanske ut som barnspya, men det var gott!

Man och son har varit på övernattning med klass 9B i natt. Isa och jag har alltså huserat ensamma hemma. Genast hamnar vi båda i vacklet om vi helt enkelt ska äta fil till middag eller…om vi nu ska passa på och göra någon avancerad och märkvärdig mat nu när det bara är vi två. Jag vet inte hur det går till, men som regel blir det det sistnämnda.
Så igår serverades det ”öppen lasagne med serranoskinka och ricottaost på skogssvamp- och spenatbädd , med citron- och mandelpesto med honung”. Bit i den. Bokstavligt.
”Det här är som en Halv åtta hos mig-competition” sa Isa nöjt när hon satte sig vid middagsbordet.
Den blev kanske inte riktigt lika snygg som i kokboken, men absolut lika god.
Efter fotbollsträningen drack vi te på inglasade altanen, med fina tekannan och smaktest av biskvier.

Man och son åt grillade hamburgare och förmodligen ohemula mängder mikropopcorn. Jag vet inte vem som åt godast?

Jag hamnade sen framför en svart svensk film om dysfunktionella familjer, Jävla pojkar, och hade svårt att somna före två. Och naturligtvis vaknade jag strax före sex och knatade upp för att se om min man hade varit hem och lämnat bilen. Det hade han. På övernattningen hade det varit tyst vid halv tre och sen åkte han raka spåret till jobbet och började före sex i morse. Jag vet inte vem som är tröttast? Det lär visa sig framför fotbolls-EM-tvn ikväll.

 

Äktenskapsstrategier

Av , , Bli först att kommentera 12

Det är som regel jag som projektleder den här familjen. Det är jag som ser sträng ut på Nationaldagen och min man förhoppningsfullt frågar om det inte verkar bli regn och om det inte är läge för att kanske ”vara lite hemma” ( se film och slappa enligt min tolkning av hans uttryck) istället för att åka och gräva grund och måla stugan.
Det är jag som beställer gruslass och river altaner och han som ser bestört ut när han kommer från jobbet och inser hur mycket jobb det där innebär för honom i förlängningen.
Det är jag som sågar sönder väggar, river ner tapeter och golv och handlar tre ton sten som jag packar in i chrylsern för mina ”projekt”. Som med få undantag innebär att han också blir delaktig.
Vi gör saker tillsammans helt enkelt, är det inte så man håller ihop ett äktenskap??

För några år sedan skulle vi lägga nytt golv i köket. Det där golvet hade jag köpt månader tidigare och det låg i travar i hallen. Jag försökte gång på gång lite fint påpeka att vi borde börja med golvet, men det fanns alltid tre miljoner ursäkter. Till den dagen jag ledsnade och bestämde mig för att stänga alla utvägar. Ni vet – vi kan inte göra det där nu för att…osv.
Så när jag mer eller mindre beordrade golvläggning hade jag förutsett allt.
Maken: Det går inte. Först måste vi ha en bra elsåg att klyva vissa av bräderna med.
Jag: Okej, då ringer jag grannen och lånar hans.
Maken: Det går inte , jag har dåligt samvete för att jag har lovat att fixa att ta ner stora björken nu i vår och jag kan inte låna sågen förrän det är gjort.
Jag: Det var väl själva fan!
Sen gick jag in i ilska och ringde svågern som undrade när vi skulle göra det och jag sa NU! På tio minuter var han här med motorsågen och lika fort var björken väck. Sen gick jag över till grannen och lånade sågen och så trummade jag med fingrarna på golvstapeln och tittade bestämt på min man. Vad hade han för alternativ?
De projekt min man driver är som regel att boka utlandsresor eller handla tv-apparater. Han är lite mindre intresserad av att anlägga sten och odlingar. I tisdags när han kom hem hade han dock ett nytt projekt. Ansöka om lärarlegitimationen vi båda har behörighet till.
Det där hinner jag väl sen, tyckte jag.
”Ring nu, det ska in senast om två veckor” svarade maken.
Jag ringde men kommunhuset hade stängt för ledighet på eftermiddagen så jag kunde inte beställa arbetsintyg. Jag gör det sen, nån gång, tänkte jag.
I morse när jag kom ner i köket satt ett stort kuvert på fläkten, adresserat till skolverket. I det låg en färdigifylld ansökan från Monica Nilsson, klar att skriva under, samt mitt examensbevis. Bara att ringa kommunen. Och lägga på lådan.
Inmålad i hörnet gjorde jag precis det.
Så nu är intyget fixat och ansökan inskickad.
Vissa strategier har han lärt sig med åren!