Vi är mest på byn. Inte underligt att man får rädda pelargoner och tomatplantor i iskyla och kolmörker en lördagkväll.  I onsdags var det fotboll i stan, torsdag födelsedagskalas hos svägerskan och i fredags var vi på sonens 24-årskalas i stan.
Igår gjorde vi en röjattack ute innan vi åkte och fikade på Kafé Anno i Olofsfors och blev sittande en bra stund med en kompis. Sen åkte vi till brorsan och fikade lite till och när vi kom hem och insåg att det var middagstid och bara jag och maken hemma så slog lättjan till med full kraft och vi gick ut och åt oxfilérulle innan maken skulle jobba kväll. Själv stod jag som sagt var ute i mörkret och förbannade att jag inte gjort det där utejobbet i solsken istället.

I morse gick reveljen 6.30.
08.00 var vi med sonen på Umeå arena för is-Coopertest och distriktsdomarutbildning.
12.30 var vi på Nydala och såg brorsonen springa Umemilen på strålande 38.07.
15.00 var vi på Grubbevallen och såg Isa spela fotboll och förmodligen dra på sig sitt livs första utvisning för hårt spel.
18.00 var min man på Manhemsborg och levererade en bil och stannade för att se min brorsons fotbollsmatch medan jag värmde rester. Hade jag fått välja hade jag vid denna tidpunkt varit i E.ON Arena i Sundsvall.

Nu försöker jag bara hålla mig vaken. Eventuella kvarvarande uteväxter får frysa ihjäl.

Idag är ingen vanlig dag. Storsonen fyller 24. På något sätt känns det som att jag har sagt allt som behöver sägas ungefär tusen gånger. Han har ju liksom blivit så stor. Ja, faktiskt så stor så att han själv hade bokat in golf ikväll, för han hade totalt glömt att han fyller år idag! Ett klart ålderstecken.
Så det blir ett sent firande i hans lägenhet i stan ikväll. Jag behöver inte ens baka tårta. Det känns faktiskt lite konstigt.
Ännu konstigare är det att titta på bilder och inse hur fort tiden har gått. Jag hittade ungefär en miljon bilder från idrottskarriären, både som liten och stor och från alla möjliga olika idrotter. Men lillpojken är ju så mycket mer än det tänker jag som mamma.

Från att vara den där lilla klumpen i landstingets filt i bb-vagnen går han nu idag plötsligt omkring i landstingets något större arbetskläder på hälsocentralen i jobbet som sjukgymnast. Märkligt var ordet.

Första julen hemma i plyschkostymen och med möda sittande upprätt

Storebror för första gången och väldigt stolt

Det enda idrottsliga jag tänker ta upp är det som jag och hans lillebror konstaterade i morse. Idag för ett år sedan satt vi i Petters lägenhet och fck nyheten om att ett helt hockeylag, med bland annat målvakten Stefan Liv, utplånats i en flygkrasch i Ryssland. Då blir det tydligt att livet är så mycket  mer än hockeybilder.

Igår firade jag och min man 28-årig förlovningsdag. En blöt sådan kan vi konstatera. Ja, inte på grund av något hejdlöst party direkt. Det var väldigt låg status på just party.
Först jobbade jag hela förmiddagen – i detta eviga regn!

Sen bytte jag skor och såg Isa vinna sin fotbollsmatch mot Storuman – i regn!

När Isas match var färdigspelade åkte jag direkt till Antons match i ny torr omgång skor och såg dem vinna över Umedalen – i regn!

Efter förlovningsmiddag vid 21, ett glas vin och en liten pecan-glass-komposition av min egen masterchef small jag av i fåtöljen och jag gick verkligen inte att få något drägligt liv i. Långt från alla tillstymmelser till tankar på party även om jag och maken ibland roar oss med att ta partybilder på oss själva med barnens kvarglömda telefoner.