Tredje gången gillt

Tio minuter senare lyste lampan på perkolatorn och jag slog i en ny kopp till den tålmodiga väninnan.
Tja, kaffet var om möjligt ännu svagare. Glasklart.
” Det måste ju vara tätt i filtret på något sätt” sa maken.
”Kör i presson istället så får jag kolla den där sen” fortsatte han.

Jag är ganska rationell vad gäller felsökning. Så det kunde ju inte skada att lyfta ut bryggsilen på en gång och ta en titt på den. Den var – tom. Jag hade inte fyllt på kaffe första gången. Och min man kollade ju inte det, för fylla kaffe tar man ju för givet att en normalt fungerande människa gör.
Det var jag uppenbarligen inte igår.

Jag vet inte om det är en effekt av för lite sömn och för mycket att göra sista dagarna. Sitter man inte i insläppet på matcher i Norrskenshallen så far man som en skottspole mellan olika hallar i Umeå. Noliahallen med domarsonen på lördagmorgon, Elofssonhallen och storsonens innebandymatch i division 1 på eftermiddagen och sen middag med alla barn, något extrabarn, en körning med partylejondottern till Ålidhem och sen bio med familjen på kvällen.  Men hey – söndagen skulle tillbringas i sakta mak hemma med familjen. Så vad gjorde det att jag var lite mör var där vid midnatt på lördag?
 Snett efter två samma natt väcktes jag av sonen som fått en akut domarförfrågan via sms, för match i Umeå på söndag. Kunde jag köra? Ja, det lovade jag i dvalan. En dvala som jag hasade mig upp från med barnens fardagsfika på säng.

Så styrde jag om besöket jag skulle få av svägerskan på söndag förmiddag och hon följde med till stan istället. Medan lillsonen dömde shoppade vi på Biltema, Mio och Cafe Victoria och sen plockade jag upp lillen på Umeå Arena, storsonen på Noliahallen och sen vidare till Nordmaling där lillsonen skulle spela hockeybockey i Norrskenshallen tio minuter senare.
Precis när jag kommit innanför dörren hemma efter hall-logistiken , anlände väninnan och det var då jag skulle brygga kaffe. Och uppenbarligen svackade jag lite i detaljerna.
Tredje gången gillt fick väninnan sitt kaffe och marängbakelserna hann dessutom bli klara.
Barnen hade gjort fantastisk farsdagsmiddag och maken hade färdigställt sin del i mitt första snickeriprojekt.
Man är på banan med andra ord. 

Och tur är det för idag väntas nya roligheter! Min årliga utflykt till Tomtemor! Med eller utan kaffe.