Feliz Navidad

Maspalomas sanddyner tilltalar mig mer än Levaråkerns snöhelvete. Julpynt köpte jag ju även där. Hur kunde jag åka tillbaka hem???

Snacka om att landa med en duns i verkligheten. Pulsa i sand byttes mot pulsa i snö. Sitta på en solig balkong i tre timmar byttes mot skotta snö i tre timmar. Bruset från havet byttes mot bruset från tv-apparater och datorer.
Vi kom hem samtidigt som vi fick julgästerna och från ett väldigt lugnt leverne på Gran Canaria blev det minst sagt fullt ös här hemma. 

 I vanlig ordning hade vi långbord för 20 personer på julafton och alldeles för många säckar med julklappar och alldeles för mycket mat.
Väl hemma från julnattsmässan sa min hals tack för sig och gick i strejk. Precis som resten av mig någon dag senare! Poff så hade jag 39 graders feber.

Sangrian byttes mot hetvatten med ingefära och honung, linne och shorts mot tjocktröja och raggsockor, lakan mot duntäcke. Och det är segt som rackarn för jag är fortfarande hängig efter fem dagars skit.
Och även om det är underbart med jul och familj och släkt och allt, så kan man ju bli lite butter när man är risisg, plockar ur diskmaskinen för tredje gången samma dag och kliver upp samtidigt som de sista går och lägger sig. Dessutom blir man ju lite asocial med en svidande hals, ett yrande huvud och  12 personer i hushållet. Minst.

Men i morgon är det nyårsafton, jag är på benen och förhoppningsvis lite piggare. Leksand vann mot Mora, maken är ledig och den här tiden på dagen är det lugnt och skönt i huset. Det är bara jag som äter frukost före tolv, så jag har minst tre timmars egentid i tystnaden. Julfrid.