Guld i graven

 Jag har sorg. Igår skrev jag under dödsdomen på Guldvolvon. Själva utlåtandet hade jag redan fått på bilbesiktningen. Nu gällde det bara att inse att den inte gick att rädda från den bärande rosten. Det gjorde jag igår kväll när jag fick det slutgiltiga beskedet från min rostlagare. Det är inte värt pengarna. Jag skrev under dödsdomen. Och jag känner mig som en förrädare mot den stackars bilen som fortfarande är i så bra maskinellt skick och som räddat mig så många gånger när våra mer exklusiva vrak inte velat starta.

Men nu är det alltså slut. Och igår diskuterade vi om vi verkligen behöver två bilar. Min man hävdar att vi inte kan ha en extrabil för att barnen behöver en, medan jag tänker att ibland måste man underlätta för andra och att ha en billig andrabil kan vara värt det. Jag orkar inte med allt tjafs när det ska köras till träningar o andra kortkörningar.
Jag behöver i princip alltid bilden i jobbet, men min man hävdade att det var inget problem eftersom han aldrig behöver den.  Jag vill ha en akutbil som alltid startar, medan min man anser att planering  är det enda som krävs och hur svårt kunde det vara ? Typ. Och alla körningar till fotboll och hockey fick väl andra föräldrar kanske ta mer tag i nu då.

Så i morse när min man fortfarande fortfarande sov så lånade jag ut Guldvolvon till dottern. Jag behövde inte bilen förrän framåt kvällen så jag tänkte stoppa i motorvärmaren till Chryslern framåt eftermiddagen.
Gissa om min man blev irriterad när han skulle till jobbet och

A) Guldvolvon var utlånad till ett barn

 B) Chryslern inte startade på grund av att han inte planerat att stoppa i motorvärmaren för att kunna använda bilen i jobbet.

Jag får se om diskussionen om en eller två bilar tar en annan vändning idag. Och ni som har en billig, besiktad rostfri 745a stående kan ju slå mig en signal!