Win some, lose some.

Titta noga nu. Det är ett av få tillfällen ni får se en Skellefteåtröja i den här bloggen. Min man slog vad med de här stackars två Modo-killarna på Artediskolan. Om Skellefteå skulle vinna över Modo skulle de gå i Skellefteåtröjor en hel skoldag. Min man var mycket nöjd när han gick till jobbet.

Någon timme senare ringde han hem. Min första tanke är ”vad har han nu glömt”.
Maken: Hej Älskling, är allt bra?
Jag: Jadå ( med stor misstänksamhet)
Maken: Skulle du kunna göra mig en jättejättestor tjänst?
Jag: Vad? ( här inser jag ju att den öppningen ger mig ett utmärkt förhandlingsläge)
Maken: Jag glömde Skellefteåtröjorna hemma.
Jag: Jaha ( han kan ju ändå inte på fullt allvar tro att jag tänker serva honom ett par Skellefteåtröjor??)
Maken: Skulle du kunna komma hit med dem?

Här är jag på vippen att säga blankt nej. Men sen inser jag att jag just nu sitter i världens bästa förhandlingsläge.
Jag: Det kommer att kosta.
Maken: ( suckar djupt) Jaja.

Efter att ha letat fram tröjorna kalkylerade jag ungefär hur mycket tid det där tog i anspråk för mig och under sparkturen dit hann jag fundera ut en massa alternativ på vad han skulle få göra i gengäld. Gånger hundra. Det är den ungefärliga taxan för att som Leksing leverera ett par Skellefteåtröjor.
Det var med stor glädje jag insåg att de där gigantiska paketen i hallen, vars innehåll han planerat att montera ihop i maj, nu kommer att bli färdigt inom två veckor. Vissa saker redan innan helgen.
Den största vinnaren i den här vadslagningen var utan tvekan jag. 
Delad glädje kan verkligen vara dubbel glädje ibland!