Ja, det är kanske lite resfeber som sätter in. Jag har kikat på kalender.se och ser att det inte är en enda helgdag som infaller på en veckodag förrens till jul i Sverige.

Jag ska börja jobba omgående, och, jag funderade över när jag ska kunna åka tillbaks till Barcelona. Jag menar, jag ser mycket fram emot flytten, men Barcelona är ju ändå Barcelona…

En enda helgdag är det från juli och fram till jul, och den infaller på en lördag (1 november, alla helgons dag).

Bara att se till att ha toppenkul hela långa hösten med andra ord! Så kul att man inte hinner sakna Barcelona 🙂

Det var ju katalansk midsommarafton igår, samt att jag snart åker (maken kommer ett par veckor senare) – så: Färsk, gratinerad hummer; knivmusslor; köttbullar med sepia (variant av calamar). Till – riktigt kall cava. Gott.

Dagens katalanska lunch: Helstekt lammstek. Vet inte vad det blir för tillbehör, det är maken som lagar mat dessa dagar… Efterrätt: rulltårta fylld med vaniljkräm och vispad grädde. Idag är det ju ’Johannes’ vilket blir Joan på katalanska, ett av de vanligaste namnen, och vad makens pappa hette. Därför firar vi lite extra, det uppskattar svärmor.

I Katalonien är midsommar en mycket stor och viktig helg. Men, här firas den alltid på ’rätt’ dag. I Sverige är ju midsommarafton alltid en fredag, allt för att det inte ska bli så många helgdagar. I Katalonien är midsommarafton alltid dagen före Johannes döparens födelsedag (=Sant Joan).

Här är det på midsommarafton man har som tradition att tända eldar och smälla smällare. Man äter ett speciellt bakverk – ’Coca de Sant Joan’ och dricker CAVA (katalansk-tillverkad ’champange’- oftast lite torrare än originalet). En mycket stor familjehögtid när många åker ut till sommarlägenheter, ofta vid havet.

Vi ska vara hemma, fira med familjen och tonåringen har bjudit in tre kompisar som sover över. Jag har gjort en ’coca’ – se bilden ovan (semmeldeg med ett extra ägg, sen vaniljkräm, nâgra konfiterade körsbär samt lite mandelmassa över).

Tack Josefin för idén om att enkelt göra vaniljkräm! (har hittat recept i Vår Kokbok, men Josefin som slängde ihop kräm till jordgubbstårtorna vid det svenska midsommarfirandet är min vaniljkrämsinspiratör!)

Och jag packar. Sverige och Vännäs nästa, nu är det bara ett par skälvande dagar kvar…

Midsommarstång dekorerad med murgröna.

Firande med goda vänner, uppe i bergsmassivet Montseny (nationalpark). Vackert så det förslår, lugnt, långt från bilar, och inte ens mobiltäckning så alla har haft en otroligt lugn helg!

Precis alla ingredienser för midsommar fanns med, förutom regn!

Potatis och inlagd sill i olika varianter, silltårta, gravad lax, toast Skagen, Västerbottensost, knäckebröd, Jubileums-, Skåne- och Linieakvavit, jordgubbstårta och kaffe.

Dock, omöjligt att sitta i solen då det var över 30 grader i skuggan.

Ett tiotal tonåringar som idag har gått ut högstadiet har droppat in härhemma under eftermiddagen. De ska äta middag ihop, ute på ’pation’ som vi har tillgång till och de har ordnat knytis. Det kan nog bli mellan 15-20 till slut, beroende på hur många av killarna som kommer med.

Sen är tanken att de flesta av tjejerna ska sova över här. Exakt hur det ska gå till vet jag inte, men det löser sig väl, vissa har kommit med sovsäckar. När vi tillfrågades om det var okej med arrangemanget sa jag att de kanske kunde skramla till riktigt bra öronproppar åt oss. Det lär ju inte bli tyst särskilt tidigt…

Jag ska ju vara med i en bokcirkel till hösten, och nu har jag avverkat två av de tre sommarböckerna som ska avhandlas på min första träff. Först ’The kite runner’ och sedan ’Tusen strålande solar’ (om jag nu minns den svenska översättningen rätt), båda av Khaled Hosseini, en läkare bosatt i Californien som skrivit böcker inspirerade från hemlandet Afganistan.

Jag måste erkänna – jag är oerhört dåligt insatt i förhållandena i Afganistan. Genom framförallt den sista boken har jag ’lärt mig’ lite mer. Det är skrämmande hur lite som reporteras från länder som av olika anledningar anses ’ointressanta’.

En gång för flera år sen hamnade vi av en slump vid en dopfest som hölls inne i gamla stan. Det var personer från Västsahara. Vi bjöds på té av den lyckliga fadern, och jag och tonåringen fick komma in till kvinnorna som firade i ett rum innanför. Maken fick vara kvar med pappan vid tekannan, kvinnorna firade för sig, nämligen. Jag insåg att jag inte hade någon aning om ens var Västsahara låg. Efter denna trevliga dopfest ringde en av kvinnorna till min man och bad om lite juridisk rådgivning.

Jag träffade henne vid ett tillfälle och hon berättade lite om livet i Västsahara (det var tidigare en spansk koloni, och därför har många sökt sig just till Spanien därifrån) – just nu är det helt enkelt oklart vem som verkligen styr landet, och det är Marocko som gör anspråk. (om jag minns rätt, det har gått några år…)

Det är liksom slumpen som gör att man får upp ögonen för länder och förhållandena som är där, jag skulle nog inte läst de båda böckerna av Hosseini om det inte vore för bokcirkeln, och jag skulle nog fortfarande inte veta var Västsahara ligger om vi inte sprungit in i den glada te-bjudande pappan i gamla stan för några år sen.

Man bör nog skämmas…

Ja, sjuk som i sjuk i sjukdom, inte det oerhört populära nya adjektivet sjuk som i ’sjukt bra’, ’sjukt varmt’ eller så vidare, som man numera hör till och med hos radiorösterna i P1.

Efter en sömnlös lördagsnatt skjutsade maken mig till sjukhuset på söndagsmorgon. En riktigt otäck halsfluss hade jag, och jag fick antibiotika och lite annat smått och gott intravenöst. Det hade säkert gått bra bara med piller, men, på detta vis repade jag mig rätt snabbt, och kunde till och med följa med och vinka av vår lille store kille som åkte på läger med sin förskola i måndags.

Igår hämtade vi en helslut liten kille vid förskolan, direkt från bussen. De har varit på en lägergård ute vid kusten. Lite senare på kvällen berättade han att ’havskungen’ hade kommit på besök när de satt ute på kvällen, och haft sjöhäst med sig.

De har arbetat med havet som tema de senaste månaderna i förskolan, och tydligen har lägret varit fokuserat på just havet och havskungen Neptun. Han sov lite oroligt i natt – väldigt många nya intryck att smälta i drömmens värld! Men, vaknade glad som en sol i morse, till sin näst sista förskoledag i Barcelona. Imorgon är det skolavslutning…

Uniformen, samt upptill till höger, förklädesrocken som dras över, här när barnen är på väg till morgonsamlingen och går i ”tåg”.

Jag kommer att sakna sonens skoluniform. Mycket. Aldrig några diskussioner angående klädval. Inga jämförelser mellan barnen. Otroligt lågt klädkonto – på eftermiddagen blir det sällan byte till vanliga kläder utan efter middagen, bad och pyjamas. Vanliga kläder används bara på helger och lov.

Sen är det ju en söt och praktisk uniform. Träningsoverall eller vad man säger, mjukbyxor och tröjor i bomull i gult med gröna och röda detaljer. Kort- och långärmad t-shirt, collegetröja med krage, långbyxor.

Ovanpå uniformen har de sedan en ’bata’, ytterligre en toppengrej. Ett slags förklädesrock, fast på vår skola dras den över huvudet. Det är den som blir smutsigast, och skickas hem för tvätt mitt i veckan.

Skulle gärna se uniformsinförande i Vännäs!!!

Har ”kapat” huvuden, VK är ju en stor tidning, inte värt att publicera folk utan att ha frågat!

Idag har vi överraskats av en överrasknings-avskedsfest! Vi hade fått förhållningsorder om att hålla oss hemma efter 12. Men, att Mikael (www.lifejourneyspain.com) kommer strax efter 12 med en hel catering, och att vänner droppar in eftersom tills vi är över tjugo personer – det hade jag inte anat!

Jag har bott sju år i Barcelona. Vi har många goda vänner här. Idag har folk kommit från Girona i norr, från Lleida-provinsen i inlandet och från Torredembarra i söder… Jag känner mig oerhört priveligerad att ha så fina vänner här i Katalonien.

En Vännäsresa kom på tal, i detta fall var det svenska vänner härnere som kom in på ämnet. Flera av dem har nog knappt varit norr om Uppsala… Det skulle ju vara fantastiskt roligt! Att få besök av utlandssvenskar är nämligen stort, man har alltid många som man ska hinna med att träffa på semestern…

Redan har flera av våra katalanska vänner varit i Vännäs på besök. Nu hoppas jag stenhårt på en SWEA-resa uppöver!

STORT TACK till alla er som kom idag, till er som tänkt komma men inte kunde, till er som redan på planeringsstadiet fick tacka nej. STORT TACK för den fantastiska cateringen, för jättefina presenter och STORT TACK för vänskapen! Den består!

Ikväll har vi evenemangskrock. Sedan ett par veckor tillbaks var det planerat att gå ut och äta middag m föräldrarna i sonens förskoleklass. Sedan fick vi förra veckan samtal från en avlägsen släkting som skulle vara i Barcelona just idag. Vi delar på oss, först kommer släktingarna hit tidigt, vid halvåtta-tiden, och vi har en gemensam aperitiv. Sen går jag på skolmiddagen vid halvtiotiden, och härhemma äts middag utan mig.

Jag har därför gjort denna katalanska ’coca’, som är som en pizza, men utan ost, som tilltugg till förträffen. Vanligtvis har man rostad paprika och aubergine (som på min ikväll), samt rostad lök på, men det finns olika varianter. Är gott!