Det är strejk i Spanien. Lastbilsförare och fiskare framförallt, strejkar i protest mot de dyra bränslepriserna. Nu är spanska strejker handfasta i många fall. Detta har lett till att vissa strejkande lastbilsförare inte bara låter bli att köra sina lastbilslaster dit de ska, utan dessutom försöker blockera vägarna så att ingen annan som kanske inte strejkar ska ta sig fram.

Spanjorer är matälskande folk, och nu oroar man sig för att det inte ska gå att få tag i mat. Staten har gått in och iallafall försökt skingra de fysiska hindren, så att det inte ska vara enorma bilköer pga lastbilar som täpper till. Men, själva strejken fortsätter.

David i köttdisken på en livsmedelsaffär som vi ibland går till berättade igår för maken när han var och handlade att han hade fixat och trixat och lyckats få lite kött transporterat i en vanlig bil. Det var lite hysh-hysh kring det hela, bilen hade kört ner i ett parkeringsgarage vid livsmedelsaffären, och lossningen av köttet skett under diskreta former. Det var alltså David själv, som är ansvarig för köttdisken, som hade ordnat med denna transport för att få lite mer kött just till sin köttdisk.

Är det inte lite komiskt tillvägagångssätt? Allt för kunden, kan man ju iallafall konstatera…

(lite går att läsa på VK: http://vk.se/senastenyttart.jsp?article=195514&categorylist=10,4,6,32,39)

UPPDATERING: Har varit en sväng på en livsmedelsaffär. Faktiskt två, då det jag behövde var slut på den första. Det är en hel del tomma hyllor. Och idag finns inget kött alls i köttdiskarna….

Schweiziska praliner…

Idag har maken fixat lunch, och det har fuskats/lyxats med färdiglagade canelones. Alltså, goda sådana, färska, inte precis någon ’Dafgårds’-variant, sånt klarar jag inte längre av att äta (har inte inköpt många sådana paket i mina dagar heller…).

Canelones är ju en typisk medelhavsrätt, och det är den italienska varianten som blivit känd. Om det kommit från Italien till Katalonien har jag ingen aning om. Här är det en klassiker. Nu är det inte frågan om att fylla med lite köttfärsröra. O nej. Varje äkta husmor har sitt eget canelonesrecept som görs med stor omsorg. Annandag jul är en dag när de flesta äter canelones i Katalonien.

Min svärmör gör först en liten stek. Sen har hon diverse andra köttprodukter, korvar och jag vet inte vad. Sedan males detta, och blandas på något vis, för att fyllas i canelones, som är en slags pastaplatta, som man kokar upp (som mindre fyrkantiga lasangeplattor, men som ska kokas). Man rullar ihop den, och sedan häller man över bechamelsås och toppar med ost och det gratineras i ugn.

Jag har aldrig gjort klassiska canelones. Maken gör ibland någon spännande variant, med någon fyllning som han hittar på. Kreativt!

Till varmrätt varsin entrecote. Mycket mör och god. Äter numera ganska ogenomstekt, när det är bra kött. Blir godare så.

Efterrätt – två praliner. Den schweizisk-katalanska damen från igår gav oss ett paket praliner från konditoriet ’Steinmans’ i den underbara lilla alpstaden Thun där vi varit många gånger. Klipp och klistra för mer info: http://www.thunersee.ch/index.php?id=143

Konditoriet har också en hemsida: www.confiseriesteinmann.ch

Hör på radion om att skriftliga omdömen ska börja ges från första klass. Det låter väl utmärkt! Kritikerna av förändringen talar enbart om hur små barn inte kan skilja på sin egen person och sin prestation. Företrädarna att det är till för att föräldrarna ska ha något mer påtagligt vad gäller barnens utveckling i skolan.

Vår son går i förskola. Just nu i ’P2’, alltså tvåårsgrupp, och det är barn födda 2005 i hans klass. De får skriftliga omdömen, som tar upp en rad olika delar av barnens utveckling. På torsdag ska vi ha utvecklingssamtal med sonens förskollärare och då får vi omdömet. När jag har omdömet i handen ska jag referera lite mer konkret vad det står.

Det som är väldigt bra med de skriftliga omdömena är att förskollärarna blir mer noggranna att uppmärksamma varje barns styrkor och svagheter. Styrkorna ser man nog oftast som förälder tydligt, även om man kan bli positivt förvånad – samspelet i gruppen med barn ser man ju inte på samma vis hemma.

Vad gäller små barns mindre starka sidor är det inte lika enkelt. I tidigare skriftliga omdömen och tillhörande utvecklingssamtal runt vår son så har vi blivit lugnade på vissa punkter där vi kanske tyckt han varit långsam eller svag och det har varit helt normalt. Samtidigt som vi fått hjälp att se vissa saker som vi kan stötta extra i för att ge sonen en skjuts framåt i att bli en trygg och stabil individ.

Vi har förmånen att ha hittat en otroligt bra förskola, och det är kanske därför som även de skrifliga omdömena är så positiva, vad vet jag. Men, jag tycker det låter som en mycket bra idé att dessa införs i Sverige med, från grundskolan. Jag hoppas bara att det blir på ett bra sätt.

Vi kommer dock att sakna vår förskola här i Barcelona, synd att den inte kan flytta med oss till Vännäs!

Jaha, det är tydligen fotbolls-EM. Jag ser detta när nyheterna på min förstasida på datorn kommer upp. Det blev ingen nyhetssändning på tv-n igår, middagen började vi äta strax efter 21, och vi satt ganska länge och pratade efter maten.

Jag ser att Sverige och Spanien är i samma grupp. Blir antagligen spännande när de ska mötas. Min man är fullständigt ointresserad av fotboll. Jag har bättre koll på Barça än vad han har, och min koll är otroligt dålig. Många i vår bekantskapskrets är också väldigt måttligt fotbollsintresserade. Så, det är alls inte så att alla i Spanien är fotbollstokiga!

När det gäller spanska landslaget är intresset om möjligt ännu svalare här i Katalonien. Många skulle vilja ha ett katalanskt landslag, ungefär så som det är i UK; England har ett, Skottland ett annat osv. Nu blir det knappast så, och Spanska landslaget lär väl fortsätta med sina mycket måttliga framgångar i internationella sammanhang. Och många katalaner och spanjorer lär fortsätta att inte bry sig.

Jag tror rent generellt att alla som bor i Spanien tycker det är viktigare att klubblaget vinner ligan eller UEFA än att Spanien gör bra ifrån sig. Fast, det är bara en vag känsla jag har, ett VM-guld kanske skulle locka fram lite lokalpatriotism även från spanjorer?

Idag blev jag och maken bjudna på lunch av en klient till min man. Hon har bott över 40 år i Schweiz, men kommer från Barcelona. Hennes pappa hade en fiskebåt, och hon växte upp på ’La Barceloneta’ – i de klassiska fiskekvarteren.

Hon tog oss till en restaurang som hon kände till sedan flera år tillbaka. Sist hon gick dit var för fem år sedan. Sedan dess har ägerbyte skett. Och byte av stil och kvalitet på maten…och antagligen priset med.

La Barceloneta marknadsförs ganska kraftigt just som pittoreskt fiskekvarter, och där finns många riktiga turistfällor. Min man vill ALDRIG gå dit. Jag har bara varit ute och ätit där en gång tidigare, även då var det en klient som bjöd, det var min första höst här, och då var det inte särskilt bra.

Restaurangen idag – färsk och bra fisk. Jag åt en ’varierad fisk- och skaldjurstallrik’ (en bit kummel, marulk, ’turbot’; några musslor, några andra skaldjur, en ’havskräfta’ (cigala)). Men, det var väldigt små bitar av fisken, väldigt få musslor och, tja, just denna rätt brukar vara något helt annat. Smaken var bra, men priset – ja, det var otroligt högt. Och verkligen inte prisvärt. Alls.

Kvinnan som bjöd oss var besviken på stället, hur det ändrats, (servicen var också ganska undermålig…) – samtidigt som hon var glad över att veta att ’dit går jag aldrig igen’. Och inte vi heller…

Det gröna keramikfatet: Anna Björkholm (bilder på vissa grejer hon gör: http://www.krylla.com/alnorte/anna.html – text på spanska, men, fint är det ju!)

Eftersom jag är tämligen modeomedveten, så får jag hitta på ett alternativ till ’dagens outfit’ som käcka, unga, hippa modebloggare brukar lägga upp varje dag. Så länge jag är kvar här i Barcelona kan jag ju försöka bidra med lite matkultur.

Idag har vi; jag och min man, till lunch ätit:

Förrätt – Jätteräkor, (tillagade råa, kommer att sakna det i Sverige!!!) – al ajillo, alltså, i med en svätt olivolja i en panna, i med lite vitök, i med lättsaltade jätteräkor. Heter LANGOSTINO på spanska, ett ord som inte alls har med räka att göra, utan är en släkting av enklare börd än den snobbigare släktingen räkan (=gamba).

Varmrätt – Grillad vaktel med rostad paprika (guatlla a la plantxa amb pebrots escalibats – för ev katalanskspråkig publik…).

Vi har en fantastiskt bra stekpanna som påminner om en stekhäll, stor, helt plan och som ska hettas upp rejält för att på ett nyttigt och naturligt sätt steka i väldigt lite, knappt någon olja alls. Det enda jag kan komma på för att förklara detta på svenska blir ’grillad’, men alltså på stekhäll.

Dryck – tja, vi är ju inne i ’snart-flyttar-vi’ -eran, så ett glas riktigt kall, torr cava. Denna från vår goda vän Montses familjevingård. Mmm….. (kom ihåg, mousserande viner ska serveras mellan 3-5 grader, vilket är rejält kallt!)

Sniglar äts inte bara i Frankrike. Katalonien är ett stort snigelätarland. Extra känt för sina snigelrecept är Lleida-provinsen (Kataloniens inland). Min man kommer från Lleida-provinsen, från en liten by åtta mil söder om Andorra. Vi var där på utflykt och för att säga hejdå till ett par mycket goda vänner som vi har där.

De hade anordnat picknick nere vid floden Segre. (Det var vatten i den nu, efter att ha nästan varit torrlagd på grund av den tidigare torkan.) Våra goda vänner har ätit SURSTRÖMMING i Vännäs, och de vill egentligen bjuda min pappa Börje på sniglar också…

Iallafall, sniglarna lades levande på en plåt, saltades och pepprades, lite olja och sen in i grillen.

Jag smakade två styck. Det är inte så att jag är förtjust i sniglar, men jag äter när det bjuds. Fast jag föredrar när de tillagas i gryta med sås till.

Katalaner bakar nästan inte. Det finns förstås några undantag, men generellt sett är baknivån väldigt låg. Att göra en lite halvkrånglig, finare tårta gör att folk verkligen blir oerhört imponerade. Att slänga ihop en simpel kladdkaka gör bara det ett stort intryck. Idag har vi varit pâ grillning, ute på landet. Jag gjorde en kladdkaka ’lyx’ – med smält blockchoklad istället för kakao. Det blev oerhörd succé.

Vk-bloggen funkar inte helt optimalt här på kvällskvisten. DUBBLETT, skulle jag vilja byta titeln på inlägget om svenska skolan som har publicerats två gånger till. När jag skickar inlägget så syns det väl om rubriken blir ’Dubblett’ eller om det fortfarande kommer att stå ’Svenska slokan på katalansk TV’ som i det ofrivilligt dubblerade inlägget. För övrigt är ’dubblett’ ett av de riktigt svårstavade orden i svenskan enligt programmet ’Språket’ i Vetenskapsradion på P1.

Jag har skaffat ett par sladdlösa hörlurar. Man kan koppla dessa till datorn och sen lyssna på radion när man går runt i lägenheten och städar eller gör andra trista grejer. Och uppdaterar mig på vad som händer i Sverige genom att lyssna på P1.

Efter två svenskfiranden idag samt firande av min svärmors 79-årsdag kände jag att jag inte kunde sova. Sätter mig vid tv-n, och ställer in dual, hajjar till när jag hör svenska!!! Här, där allt är dubbat… Fast lite typiskt, en fredagskväll, efter 00.00, på den smala katalanska kanalen 33. Men, det ÄR inte ens dubbat, det är ett program på originalspråk med textning. Och programmet är på svenska. Detta kan inte hända på en spansk kanal…

Alltså, det sänds en dokumentär som heter ’Vikarien’, om en svensk skola med en stor majoritet invandrarelever (vad jag förstår är det en skola i Hallonbergen utanför Stockholm). Den mycket mogna (pensionerade???) läraren Folke öppnar ett kuvert med en kopia av ett klassfoto. När han kommer till klassen där han ska vikariera börjar han med att hälsa på alla elever med namn.

Det är lite speciellt, att se en dokumentär på svenska, om en svensk skola med invandrarelever, på en katalansk tv-kanal klockan halvett en fredagskväll…