Gabriel gick iväg t en annan butik och hämtade en röd telefon åt mig. Den är så fin!

På teliabutiken finns en sån här riktigt trevlig försäljare, en sån som inte är så vanlig att träffa på nuförtiden, en sån som maken gillar (’så där var nästan alla som hade affär eller rörelser förr i Katalonien’ brukar han säga, eftersom det numera inte är alltför vanligt att träffa på god service där heller).

Gabriel hörde hur sonen gnällde när vi kom in i telia-butiken, då det i affären vi var i innan var lockande bollar i en tre-årings grepps-sfär. Han gick iväg och kom snart tillbaka med en liten, söt boll till sonen som blev glad som en lärka.

När jag sen kom tillbaka för att ha med intyg om folkbokföring och allt det där så var Gabriel ledig, och det blev som det blev…

När jag återigen, rätt sur, närmande mig Telia var Gabriel tillbaka och bad verkligen om ursäkt för det inträffade. Han ordnade upp det på något vis, även om det ännu inte är helt löst, jag har inget abbonemang än, utan refill, MEN, jag fick iallafall en telefon (jag kan inte använda den spanska). Dessutom ordnade han kompensation i form av lite samtalspott, och tja, det behövs inte mer för att man t.o.m ska återfå tron på ett företag. Fler Gabriel i butikerna skulle iallafall göra oss kunder nöjdare och gladare!