Detta kan vara ett provocerande uttalande. I Sverige har vi matats sedan barnsben med att alla har samma chans, alla har ett lika värde och alla har det ’egentligen’ lika bra, fast för vissa funkar allt inte riktigt som det ska.

Att alla har ett lika värde är för mig absolut självklart. Från detta finns inga undantag.

Men, att alla skulle ha samma grundchans, eller att alla nånstans kan få det bra, att det finns ett riktigt bra liv inom räckhåll för alla, det tror jag tyvärr är en illusion. Men, det förefaller inte vara politiskt korrekt att tycka så i Sverige. Livet är inte rättvist. Alla har inte samma chans. Vissa har oerhört svårt att nå dit andra glider utan att ens behöva ta sats.

Ibland får jag en känsla av att Sverige omhuldar sina medborgare och nästan försöker invagga samhället i en falsk föreställning om en grundläggande jämlikhet mellan alla. Eller att förutsättningarna ska finnas för det. Men – även i Sverige måste vissa kämpa oerhört och har en otroligt lång och krokig väg att gå för att nå till någon slags medelnivå. Och många kommer aldrig att nå dit. Tråkigt, javisst, men så är det nog dessvärre, frågan är om vi verkligen är beredda att acceptera detta.

I Spanien finns offentlig sjukvård, och vid sidan om ett helt privat system, finansierat genom egenavgifter och privata sjukförsäkringar. Om jag har förstått det rätt har den svenska privatiseringen inom sjukvården enbart inriktats på driften av vården. I Västerbotten finns tydligen inte någon privat sjukvård som man vänder sig till helt på egen hand. För detta skulle av folk i allmänhet anses vara orättvist, har jag förstått. ’Ska de som är fattiga få sämre vård’ – blir standardargumentet.

I Spanien finns en kategori människor som aldrig någonsin anlitar den offentliga vården. De går i privat sjukvård från det de föds tills dess de dör. Dessa människor (som är många) avlastar ju faktiskt den offentliga vården. De resurser som denna kategori skulle ha nyttjat, som de har rätt till, som de betalar skatt för – frigörs ju, den offentliga vården får detta till del och därmed de som inte har råd/möjlighet att ha en privat försäkring.

Orättvist? Nej, jag tycker faktiskt inte det. Inte så länge den offentliga sjukvården är BRA. Och det är den i Spanien, jag känner större förtroende för den offentliga katalanska sjuvården än för den svenska.

Jag tycker det är mer orättvist med det svenska systemet där alla ska ha det lika ’dåligt’ (vad gäller vården). Sen står det utom allt tvivel att den som är snitsigast på att beklaga sig eller ihärdigast på att ställa krav , får hjälp snabbare än den som är svag. Det är orättvist i mina ögon!