Funderar över skillander mellan Katalonien och Sverige. Måste sägat jag mest av allt saknar föräldramedverkan från sonens förskola i Barcelona. Här är det BRA, jag klagar inte, MEN, jag har ingen aning om vad de gör, får aldrig några lappar hem, ska aldrig medverka genom att fixa och dona med smågrejer som vi alltid gjorde där. Det är faktiskt det som är det vi allra mest saknar….

I söndags var det fars dag här. Inte ett kort, inte en speciell teckning, ingenting från förskolan. På sonens förskola i Barcelona minns jag väl att vi när han gick i ettårsgruppen skulle ta med en gammal, vit t-shirt som tillhörde pappan. Sen använde de färg och barnen satte sina handavtryck på t-shirten, och lärarna skrev in respektive barns namn under handavtrycken.

Framförallt fick vi små lappar hem och uppmanades medta smågrejer, allra oftast från återvinningnen. Kapsyler, korkar, flaskor, tråd, det kunde vara färgtema (blåa saker/röda/gula, från återvinningen) – alltid med en liten förklaring om vad de höll på med för tillfället. Man visste vad de gjorde. Här vet vi inget. Men, sonen är nöjd, lycklig och därmed är vi såklart nöjda med. Men ändå kan man ju sakna….