Vad som blir "nyheter" är i stor grad styrt. Journalister och redaktörer gör en sållning och tar ställning. Men, väldigt många nyheter baseras på pressmeddelanden från diverse instanser.

En gång i tiden jobbade jag på en arbetsplats vars pressmeddelanden brukade uppmärksammas i media. Man hade vid utformandet av pressmeddelandet ganska goda möjligheter att "styra" vad man tyckte skulle uppmärksammas. Många gånger gjordes en artikel helt och hållet baserad på pressmeddelandet, utan ens ett samtal från journalisten. I vilken mån man då har utfört ett journalistiskt arbete kan man ju ha synpunkter på?

Journalisterna ska granska och gräva lite. Ibland granskas och grävs det dock på ett märkligt sätt! Och ibland inte alls?Som medborgare granskar man inte så ofta nyhetsflödet. Man lyssnar och tar in. Och sen är det bra.

När man är insatt i ett område ser man ofta hur saker som saknas vid en rapportering kan ge en ibland direkt missvisande bild av "verkligheten". Och ibland ser man hur saker bara liksom förminskas. Jag ser ju förstås bara detta när det gäller områden jag dominerar, men tänker då ofta att så här lär det vara med många andra områden där jag inte har någon egen möjlighet att veta "kringinformation".

Bara för att ta ett väldigt litet exempel – den senaste veckan har det kommit fram att barn på ett ungdomshem låsts in i isoleringsceller. Barnombudsmannen har reagerat och Statens institutionsstyrelse ska se över och granska situationen.

Det känns mycket bra och angeläget att detta ses över. Det kanske inte verkar vara något alls som är det minsta märkligt med rapporteringen.

Men, hur många vet att ungdomshemmet faktiskt DRIVS av Statens institutionsstyrelse?

Hur mycket orkar man som medborgare vara kritisk till det som förmedlas av media? Visst vore det bekvämast att bara luta sig tillbaka och lyssna.