En bild från LA CABALGATA som är namnet på processionen där de tre vise männen åker runt på stan på trettondagsafton

När brevet är överlämnat är det bara väntan på trettondagsafton som återstår. Då kommer nämligen de tre vise männen i procession till varje ort i Spanien.

Firandet i Barcelona är enormt. De tre vise männen kommer med båt in till småbåtshamnen någonstans. Sedan färdas de och väldigt mycket andra slags festligheter i procession genom stora delar av citykärnan. Jag har hört att 1 miljon människor brukar kante kortegevägen.

Vi gillar inte stora folkmassor, så vi håller oss til processionen i vår statsdel. Man ser alrig vid något annat tillfälle så mycke folk på ’storgatan’ i Sarrià som denna dag hos oss heller! Men, man ser, man tar sig fram och man får inte panik av hundratusentals människor som trängs…

Det är musik, det är stora, tjusigt dekorerade vagnar som de tre vise männen kommer i. En efter en. Alla barn har sin favorit, bland Baltasar, Melker och Casper. Många andra, oftast ungdomar, sitter med och kastar ut karameller till alla som väntar.

Det är mycket festligt!

Sedan går man hem, och nu börjar det dra ihop sig!

Barnen ska se till att ställa ett par skor (ja, vuxna brukar också göra det) på balkongen, vid balkongen eller under ett fönster. Detta för att de tre vise männen ska veta vilka som ska ha julklapparna.

Sedan ska man göra iordning lite godsaker till de tre vise männen, kanske lägga fram lite julgodis, kanske ett glas konjak. De tre vise männen ska ju hinna till alla barn, så de kan behöva något att äta. Man ska också se till att ställa fram vatten till kamelerna.

Sedan är det till att gå och sova.

Under natten kommer de tre vise männen till alla, och lämnar paketen.

Nästa morgon vaknar barnen och rusar iväg för att se vad de har fått.

Jag tycker det är mer logiskt på detta sätt. Jultomten känns lite malplacerad i en kristen tradition (även om jag vet att han kommer från ett helgon som gav mat och gåvor till fattiga i Turkiet) – det tre vise männen gav ju gåvor till Jesusbarnet. Jag menar, jul är ju en kristen högtid, trots allt!

Vi köar för att sonen ska lämna sin önskelista till De tre vise männens sändebud

Ja, nu har det gått ett bra tag sedan julen. Men, den är ju delvis lite senare i Spanien. Det är på trettondagen som barnen får sina julklappar.

Det är de tre vise männen (els reis mags/los reyes magos) som delar ut julklapparna. (Man säger de tre kungarna, därav mycket ’kungliga’ inslag i detta!) De kommer på trettondagsafton; även i Sverige finns trettondagsafton utmärkt i almanackorna och trettondagen (den 6 januari) är helgdag.

Några dagar i förväg kämpar de flesta barn med sina önskelistor, eller ’brev till de vise männen’. Firandet är välorganiserat, och flera dagar i förväg kommer ett ’kungligt sändebud’, alltså en representant eller om man så vill, en slags brevbärare. Denna Patje /Paje är väldigt tjusigt klädd, då han ju har plats vid de tre vise männens ’hov’ i orienten. Speciella troner sätts upp här och var, och barn kan gå och lämna sina brev för direkt vidarebefordarn till de tre vise männen.

Önskelistorna görs omsorgsfullt och i samråd med föräldrarna. Det gäller att tänka till, önska saker som är vettiga och bra, tänka på andra barn (man kan därmed inte be om för mycket, då blir det kanske inte till alla!) I princip får barnen det som står i brevet, det är kanske därför föräldrarna är entusiastiskt med i barnens brevskrivande 🙂

Jag minns 17-åringens första listor som jag såg. Hon var oftast väldigt försiktig av sig, önskade några saker och sen tyckte hon det var bättre om någon som inte hade så mycket fick grejer istället för henne. Hon önskade också något mer ’eteriskt’, som fred på jorden. Tyvärr fick hon aldrig den önskan uppfylld….

I år gick vi med sonen till ett gammalt skepp och lämnade hans brev. Han hade önskat sig en bil och ett flygplan. Det var ett väldigt tjusigt sändebud som tog emot sonens brev till de tre vise männen. Bilden är från detta viktiga ögonblick, vi fick köa en stund, men det fanns mycket att se på på den gamla ’fregatten’ eller vilken slags båt det nu var!

För ett par veckor sedan tog tidningsprenumerationen slut. Det tog ett tag innan telefontidningsprenumerationsförsäljaren (gillar svenskans sammansättningsmöjligheter) hörde av sig, men visst kom samtalen.

Jag funderade en och två gånger, det kostar ju en del med en tidningsprenumeration. Men, jag tyckte jag skulle kosta på mig det och slog till.

Mindes min allra första prenumeration. Mitt första ’riktiga’ egna boende var i Stockholm, och följaktligen blev min första tidning en av rikstidningarna. Grejen med det var att jag vänjde mig vid denna och när jag sedan bodde i Umeå provade med en prenumeration på en lokaltidning kändes det…tunnt.

Nu ögnar jag igenom båda lokaltidningarna på jobbet och läser en rikstidning hemma. Fast det kanske man inte borde skriva på just denna blogg…

Hej där…

Ingen idé att börja dividera om hur det kommer sig att inget skrivits sedan….julafton!

Jag ska försöka skriva någon gång per vecka. Jag har massvis som jag gärna skulle skriva om, men har prioriterat ner dataanvändingen hemmavid enormt. Och på jobbet går det ju inte att blogga!

Just nu funderar jag mycket på politik. Måste komma fram till vilket parti jag skulle kunna tänka mig att engagera mig i. Skulle nämligen kunna tänka mig att engagera mig i kommunalpolitiken. Egentligen har man inte tid med sånt med småbarn hemma. Men, jag kan ju iallafall fundera, så får man se sen!

Nu ska jag börja fila på något att skriva. Kanske nåt om julen? Vi var i Barcelona hela julledigheten. Men det ville jag ju inte skriva här då. Lite privatliv vill man ju ha!