Var på ett möte om lokalproducerad mat igârkväll, anordnat av LRF (Lantmännens riksförbund). Det debatterades en hel del om närproducerad mat – och möjligheter för kommunen att påverka upphandling. Det pratades även om mat, bönder och förutsättningar.

Jag funderar en del över medelsvenskens matvanor. Det är ju så att matprogram verkar vara oerhört i ropet, och kokböcker bland det mest eftertraktade. Men, väldigt många plockar i livsmedelsaffären på sig korv och halvfabrikat. En sak jag inte kan begripa är hur det kan finnas så mycket av de färdiglagade, djupfrysta matportionerna i frysdisken, och de köps och äts – det är inte bra mat, knappast gott och inte heller billigt!

Väldigt många svenska besökare när vi bodde i Barcelona förfasade sig över charkavdelningarna. Man kan köpa komage, griskind, fårhjärna, grisfötter, kalvtestiklar. (Sen går svenskarna till sin livsmedelsaffär hemma och handlar samma produkter. Men i en korv för 49 kronor kg…)

Alla dessa råvaror tillagas omsorgsfullt, smakligt och har hög "prestige", räknas som god husmanskost. Det är inte något man slänger ihop på 10 min utan handlar om verkligt vällagad mat, som är smakrik.

Kanin och kyckling säljs hela (dvs  huvud och fötter finns kvar).

Även jag själv bad charkuteristen att ta bort huvud, fötter och annat när jag köpte kyckling eller kanin. Det är som att vi i Sverige har censurerad mat – vi vill inte se kycklingens ögon eller näbb när vi ska äta den sen, och av djuret vill vi bara äta de rena köttbitarna…

Grisfötter med räkor