Köpte Per Nuders memoarer på bokrean. Jag sympatiserar ju inte med hans politiska åsikter, men det är intressant att få en inblick i det politiska livet.

I en passage beskriver han sina två korta möten med Olof Palme. Nuder var SSU:are fortfarande. Första gången uppenbarade sig den store ledaren, och Per Nuder tog mod till sig och gav Palme ett "rör inte min kompis"-märke. Nästa gång var han med i ett möte med Palme, och Nuder skriver att det var "något alldeles oerhört att möta Olof Palme öga mot öga".

På det sätt som Nuder beskriver mötena med Palme verkar det vara så att Palme vördas. Som att han är upphöjd, och Per Nuder en undersåte.

Själv har jag lite svårt för den inställningen. I olika sammanhang har jag vid några tillfällen mött "viktiga" människor. Jag har naturligtvis varit glad över mötena, och förhållig mig till "höjdarna", men tror inte jag sett dem som överlägsna mig själv. Jag har bara varit mig själv.

Jag anser att alla människor ska respekteras. Oavsett om det är en minister, partiledare, generaldirektör, grannen eller en femåring på bussen.