När man tänker efter en smula är det alldeles oerhört att det saknas simhall i Vännäs.

Hur är detta möjligt?

I en kommentar till Jan Nilsson har Sonja Eriksson skrivit att hon är övertygad om att folk trivs så bra i Vännäs för att vänstern haft ledningen under lång tid. Hur har man tänkt runt simhallen bakåt i tiden?

Jag har inte träffat någon vännäsbo med barn som inte tycker det är sorgligt och riktigt illa att simhall saknas. Det finns till och med simhall i Bureå!

Folkpartiet har alltid försökt driva denna fråga.

Jag vet att det är kris med pengar – som alltid. Men, hur seriöst har man studerat detta? Har alla möjligheter till samfinansiering externt uttömts?