Ikväll har det varit ett reportage om två familjehemsplacerade barn. De hade bott länge i ett familjehem och sedan flyttats tillbaka till mamman på ett plötsligt och abrubt sätt, för att senare flyttas till olika andra familjehem, istället för att få återvända till det hem där de rotat sig under sina första år. Allvarlig kritik ska enligt Uppdrag granskning ha riktats från Socialstyrelsen mot den ansvariga kommunen efter granskning.

Det har skett byte av kommun för barnen under resans gång, och jag hajjar till när det är Marks kommun som är i Uppdrag gransknings fokus.

När jag läste socionomprogrammet uppkom Marks kommun titt som tätt som ett riktigt varningsexempel inom hanteringen av försörjningsstöd. Det handlade om att man i Marks kommun under en period i början av -90-talet hamnade i repressiva förhållningssätt till klienterna, och för oss socionomstudenter blev Marks kommun synonymt med dåligt bemötande och ett kränkande synsätt på de personer socialsekreteraren var satt att arbeta gentemot.

Bland det knepigaste inom socialtjänsten är nog de höga kvalitetskrav som ställs från lagstiftare och tillsynsmyndigheter, som dessutom kontrasteras mot en slag idealbild som man får med sig från forskningsresultat via utbildningen – och det faktum att kommunerna har mycket begränsade resurser till förfogande. En ekvation som kan vara svår att få ihop.

Tydligen har praktiskt taget hela socialnämnden i Mark bytts ut och flera chefer. Precis vad som är vad och hur det har sett ut vet vi säkert ganska lite om – Uppdrag granskning ger knappast en fullständig bild. Men, är det så stora förändringar i socialtjänstens ledning, både politiskt och tjänstemannamässigt lär det ha varit en hel del hårda vindar som blåst…