Igår gick ett arrangemang som jag hamnade i att arrangera av stapeln, där Förvaltningsrätten informerade samtliga kranskommuner, Umeå samt Skellefteå. Temat för dagen var dels socialnämndernas samt förvaltningsrättens handläggning av ärenden enligt LVU och LVM (tvångslagarna som finns gällande barn samt missbrukare) samt avslagsbeslut om bistånd som kan överklagas av den enskilde. 

Det blev en mycket god uppslutning, samtliga inbjudna kommuner deltog, och vi var ca 80 personer. 

Domare Björn Johansson berättade tillsammans med en föredragande, Ingrid Johansson (om jag inte minns fel efternamn).

Något som kändes förvånande var när Björn berättade om den stora ökning som skett av mål i enlighet med tvångslagarna. LVU har ökat från 20-25 mål i hela länet för 20 år sedan, för att en bit in på -90-talet vara ett 70-tal mål. De senaste åren har antalet legat på ca 100 mål. Detta är avsevärt högre än riksgenomsnittet. Björn veterligen har detta inte analyserats djupare, och jag känner heller inte till sådana studier. 

Björn själv resonerade lite om att det kanske finns en tendens att "bry sig" i högre utsträckning häruppe, som skulle kunna inverka. Någon i publiken funderade också om tröskeln kunde vara lägre här – Västerbotten är ett av de län som har lägst brottslighet. Kanske vi därmed bedömer exempelvis brottslighet som riskfyllt och avvikande beteende i tonåren som mer alarmerande än i län där det allmänt sett är en mycket högre brottslighet. Hur som helst är det ju Förvaltningsrätten som dömer i tvångsmålen och finns inte skäl för vård enligt LVU eller LVM så döms det heller inte till det. 

Det skulle vara intressant att läsa något om detta, när jag får tillfälle få jag nog söka om någon studie kan ha gjorts med ett regionalt perspektiv!