Mycket har skrivits om Centerns val av Annie Lööf till ny partiordförande. Jag tror hon kommer att göra ett bra jobb. Jag antar att hon som de flesta andra  är en ”politikerbrolier”, skolad den hårda vägen via ungdomsförbund. Sådana har packat bort sina lik från garderoben, och då det verkar vara det viktigaste när media granskar, detta med ett helt fläckfritt förflutet, så är hon troligtvis ”grön”.

Är hon då för oerfaren? Samma fundering kan man ha runt Fridolin, som är lika gammal. Är han för oerfaren? De som kritiserat Lööf har ofta inriktat sig på bristande erfarenhet och att det skulle vara svårt att verka som statsminister så ung. Nu är ju chansen att Lööf eller Fridolin skulle bli statsminister praktiskt taget helt obefintlig.

Visst hade det varit fantastiskt om Miljöpartiet vid sidan av en 28-årig man valt in en kvinnlig 55-plussare. Det skulle ha varit nyskapande och förnyande!

Det som jag trots allt tycker man kan börja se som en tendens inom svensk politik (verkar inte vara samma i höga poster i kommuner dock, varken bland politiker eller tjänstemän, ej heller för övrigt i myndighetssverige) är en viss bortsållning av mognare personer. Det är tråkigt.

Jag tror inte att förnyelse automatiskt uppnås med unga personer. Däremot kan nog vissa ”äldre” personer aktivt hindra förnyelse, i högre utsträckning än unga. Att bli klappad på huvudet som ung av en äldre erfaren kollega är det värsta man kan vara med om!

Men, den erfarenhet som en äldre person besitter – om den tas tillvara, är oerhört värdefull. Tyvärr är ålderssegregeringen enorm i Sverige, och det är synd!