Jag hörde ett inslag om olika kommuners kommunikationspolicys. Här kan man lyssna på P1-inslaget.

Tydligen börjar det bli vanligt runtom i Sverige att kommuner vill ange en viss riktning för hur kommunen ska presenteras. I samband med detta ges vissa riktlinjer angående vad och hur tjänstemän ska uttala sig, och detta framförallt i media.

I vissa kommuner har kommunpolitikerna slagit fast att det ska vara politikerna som ska uttala sig i media, inte tjänstemän. Vidare verkar det vara så att dessa kommuner strävar mycket aktivt för att ge en positiv bild av kommunen, och vill undvika negativ publicitet. I radioinslaget resoneras om att i de fall man instruerar tjänstemän på detta sätt så närmar man sig inskränkningar i meddelarfriheten. Meddelarfriheten är grundlagsskyddad, och något vi bör vara mycket rädda om!

Detta är mycket intressant! Det är ju till syvende och sist kommunpolitikerna som står ansvariga för verksamheten, så är det ju. Men, hur blir det i de kommuner där politikerna blir enda källa till information rent "öppet" från medias sida? Intressant nog var att den kommun som just i inslaget granskades (Sollentuna) så tog man efter journalisternas kontakter (!) bort den typen av skrivning, och slog fast att det var i frågor av politisk karaktär som politikerna skulle uttala sig.

Jag anser att man i en kommunal förvaltning bör prata igenom och fundera över när och hur man talar med media. Dessutom finns det ofta inte så många tjänstemän som så särskilt gärna VILL uttala sig, utan många vill gärna att de högre cheferna gör det. MEN – det är dock oerhört viktigt att tjänstemännen känner sig trygga med meddelarskyddet. Se bara på korruptionshärvan i Göteborg. Meddelarskyddet är en viktig del för att hålla ifrån sig osundheter i kommunal verksamhet. Balansen i kommunikationsstrategier gentemot känslan av att ha sin meddelarfrihet intakt blir det nog ytterst den högsta kommunledningens ansvar att värna om!