I Umeå lades en del av mottagandet av ensamkommande flyktingbarn ut på entreprenad. Verksamheten fungerar utmärkt sedan ett år tillbaka. Det har även socialtjänsten i Umeå intygat. 

Avtalet med entreprenören var 2+2 år, vilket i praktiken innebär fyra års verksamhet. Nödvändigt för företagaren för att ha bra planering. Om det inte fungerar kan avtalet sägas upp i brytpunkten mitt i. Något som inte fungerar pekas inte på gällande situationen i Umeå.

I det korta inslaget i TV4 som du kan klicka på här framgår att socialnämnden hävdar ett barnperspektiv för att säga upp avtalet mitt i perioden, och att ifo-organisationen när man la ut verksamhet på entreprenad inte klarade av att ta på sig uppdraget. 

Barnperspektiv?

Ungdomarna som kommer till kommunen ligger från dag ett ansvarsmässigt hos socialtjänsten. Socialsekreterare gör utredning och ansvarar för placering och uppföljningar i ett HVB-hem, och så småningom slussas de ut till eget boende. Som jag förstår det står socialtjänsten i Umeå för utslussning, inte HVB-hemmet. Kontinuitet står ju därmed socialtjänsten för, samt följer löpande barnet. Även om Umeå kommun driver HVB-hemmet så ska ju placering ske i ett sådant. Det var synd att inte Eva Andersson närmare fick utveckla hur barnperspektivet värnas av att det är kommunal verksamhet som driver HVB-hemmet istället för en entreprenad. För jag förstår det inte!

Jag ogillar starkt om man svänger sig med uttrycket barnperspektiv för att inte ge förklaringar!

Visst verkar det märkligt! Nog verkar det vara mer ideologi som ligger bakom än något annat? Vi vet ju att socialdemokraterna i Umeå är mer beroende av vänstern än tidigare, och som grannmedborgare måste jag ju få uttrycka att det verkar vara ett utslag för att värna om ett sådant samarbete. Det är mer shysst att stå för det i sådana fall, och en förklaring som man förstår anledningen till. Att svävande hänvisa till barnperspektiv får mig att bli mycket undrande.

Som sagt, jag är bara grannmedborgare, men tillåter mig tycka till…