Igår var jag på ett mycket trevligt arrangemang ordnat av Folkpartiet i Umeå, Erik Ullenhag hade tillbringat dagen i Umeå och avslutade på Officersmässen. 

Han pratade om integrationens utmaningar. Om att reformen som la om kursen för mindre än ett år sedan är en stor reform och att det förmodligen kommer att ta viss tid innan resultaten syns. Dock – att vi ska ha i åtanke att det är en helt förändrad syn. 

Några invandrare i publiken frågade frågor och visade på frustration. Även jag kan känna ganska stor frustration, och vänner till mig som är flyktingar eller invandrare känner ofta frustrationen. Att det går långsamt. De segregerade områdena. De enorma svårigheterna att få jobb.

Jag tänker själv som så, att det är ju en väldigt stor tank som måste vändas. År av märklig integrationspolitik kommer inte – hur bra förslag man än har – att kunna vändas på en eller ett par år. För inte länge sedan var det inte TILLÅTET att arbeta under asylprocessen! Klart att det ledde i en märklig riktning! 

Att nu på ett tidigt stadium försöka se till individen istället för kollektivistiskt, att försöka ta reda på vad varje enskild nyanländ har för resurser och möjligheter och redan vid inledandes språkstudier försöka matcha mot en möjlig arbetsmarknad, det är riktigt bra förändringar som vi måste hoppas ger effekt. 

För jag instämmer helt med Erik Ullenhag – nyanlända som har som mål att bli bidragsberoende finns knappast! Alla vill ha jobb och försörja sig själva, precis som de tidigare alltid gjort!