Jag är en twittrare. Twitter är snabbt, kul och lättillgängligt. Ibland kan man slänga ut en fråga till en politker, opinionsbildare eller artist, och ganska omgående få svar eller feedback. Man kan ha minidiskussioner med personer som man annars inte skulle ha kontakt med, där avståndet att skriva ett mail är alldeles för långt.

Twitter är fullsmockat med opinionsbildare, samhällsintresserade och personer som ibland hamnar i diverse tv-soffor för att dryfta mer eller mindre viktiga spörsmål.

Kritik mot politiker och det politiska etablissemanget är vardagsmat och självklart viktigt och nödvändigt.

Ibland kan jag dock känna en viss trötthet när vissa genomgående kritiserar, även om det är konstruktivt. Det är nämligen lätt att ständigt hitta fel och kritisera politiker och makt. Men, hur kan man själv medverka till att det ska bli bättre? Hur kan man medverka till att ta ansvar själv? Även om det är i det lilla?

Ingen ska nu missförstå mig, jag är själv oerhört kritisk i många lägen. Men, jag kan bli lite trött på kloka, insatta personer, med massor av bra idéer som väljer bort partipolitiken för att de inte orkar kompromissa med vissa saker. Som jag skrev igår – drömpartiet existerar nog inte för någon! Att vara partipolitiskt engagerad innebär att ens parti för fram mycket som är bra, och vissa saker som man inte håller med om. Så måste det vara!

Att luta sig tillbaka och kritisera och vara väldigt politisk, men aldrig vara beredd att ge sig på att driva en fråga "på riktigt" för man inte kan "ta" vad det innebär att vara partipolitiskt engagerad – det är en väldigt bekväm inställning! 

En blomma till alla som engagerar sig politiskt, oavsett färg, oavsett på vilken nivå. Vi behövs!