I en utmärkt debattartikel tar Staffan Nordström upp frågan om hur Norrländska resurser lämnar vår del av landet och försvinner iväg. 

En gång i tiden gav vatten-skogs-och gruvnäring många jobb i närområdet och de som jobbade skattade i kommunen i fråga. Jobb=skatt=intäkter för att klara att ge kommunal service.

Idag behövs inte mycket till arbetskraft för att hugga skog och driva vattenverk. Många spår att nya gruvor är så avancerade att arbetskraft flygs in-och-ut. Sker detta blir det inga nya skattebetalare från dessa näringar där näringarna ligger.

OCH DÅ GYNNAS VI INTE I VÅR LANDSÄNDA AV ALLA RESURSER VI HAR!

Det finns till och med forskare som lite vasst ifrågasätter byggande av ny fräsch järnväg häruppe, eftersom det då kommer gå ännu fortare att forsla bort allt värdefullt från vårt område, och det går rakt ner i fickorna till andra förmodligen redan välbeställda regioner. 

Visst går mycket av denna beskattning till staten. Och visst återkommer delvis skatter hit upp i utjämning (även Jan Nilsson har kommenterat angående detta).

Men, faktum kvarstår, vi får inte direkt del av något ur näringen här på lokalnivå, särskilt när det inte blir så många faktiska jobb längre.

Det behövs en riktig debatt om hur vi kan få till stånd ändringar i skatteuttag gällande naturresurser och dess exploatering. Om vi inte ska ha det så att allt bara försvinner iväg och vi står här kvar med mössan i hand…