Jag erkänner att när jag på Twitter såg termen filibuster för ett par dagar sedan, så visste jag inte vad detta betydde.

Sedan har jag läst mig till det, ett märkligt sätt, som har mycket gamla anor, att kunna fördröja en politisk beslutsprocess. Verkar härstamma från USA och aktualiserades häromdagen i Texas.

En kvinnlig demokratisk politiker valde att hålla ett så långt anförande i deras ”fullmäktige” att det skulle bli för sent att kunna rösta igenom ett lagförslag som försämrade abortreglerna. Under 11 timmar talade senatsledamoten. Utan uppehåll. Utan kisspaus eller att varken äta eller dricka något. Utan att sätta sig ned. En partikamrat försökte hjälpa henne genom att hålla lite stöd för ryggen, men blev då åthutad av ordförande.

Hon lyckades tala tills midnatt passerat och då var det för sent att rösta för ändringen.
I vårt kommunfullmäktige kan man tala länge. Alla som vill får anmäla sig, och det går inte att sätta streck i debatten. Men, denna typ av legalt sanktionerad förhalning har vi inte tillgång till i Sverige. Hade det varit möjligt hade det säkert använts i februari när Socialdemokraterna rekordsnabbt påbörjade sitt genomdrivande av byskolenedläggningen. I det perspektivet kanske det inte är riktigt så tokigt som det vid en första anblick kan verka…

Wendy Davis, Senatsledamot i Texas